Anzio 1944 : det belägrade brohuvudet : De stora slagen, del 16

Inbunden bok. Stockholm : Svenskt militärhistoriskt bibliotek. 2010. 160 sidor.

Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. Bokhandelsnytt exemplar i presentskick. Oläst. I obruten plastförsegling.

Under slutet av 1943 och början av 1944 hade de allierade efter en utdragen framryckning nått fram till Rapidofloden i Liridalen, och där inlett de första försöken att bryta igenom Gustavlinjen. Förhoppningarna att striderna i Liridalen skulle vara snabbt avklarade grusades snabbt och istället utvecklades det hela till en både i material och manskap mycket kostsamt försök. Som om inte de tyska försvarslinjerna var nog, tvingades de allierade styrkorna dessutom bekämpa såväl vädrets makter som terrängen. De översvämmade floderna och leriga vägnätet omöjliggjorde i praktiken all form av mekaniserad krigföring, och försvårade underhållet av trupperna.

När det stod klart att försöken att bryta sig igenom fronten misslyckats, kläcktes en ny plan av de allierade. Genom att landsätta trupper i Anzio / Nettuno, skulle man kringgå de tyska linjerna och kunna rycka fram mot Rom i en terräng som var mer lämpad för anfallaren än försvaren. Trots vissa betänkligheter rörande själva operationen, hade dock situationen i Liridalen längs Rapidofloden blivit så pass allvarlig att något radikalt måste göras.

Själva landstigningen i Anzio gick förhållandevis smärtfritt, och faktum är att det i detta skede faktiskt fanns en realistisk chans att skära av de tyska trupperna i Gustavlinjen. Men de allierade befälhavarna i Anzio tvekade, oroade över icke-existerande tyska trupper i regionen, underlät man (inte för första eller sista gången i kampanjen i Italien) att agera. Landstigningen i Anzio hade nämligen tagit tyskarna fullständigt på sängen, och i praktiken låg hela regionen öppen för de allierade.

När väl de allierade befälhavarna i Anzio till slut valde att agera, var det dock för sent ...