Sanning och inkonsekvens

Accent, 2003. Limhäftad, 220 sidor, 190x155 mm. 440 gram.

Nära nyskick. Mer än sju miljoner människor i Sverige tittar inte på Bingolotto. Ett hoppfullt tecken och ett faktum som gör att det är ojust att bli betraktad som snobb om man inte ser på folkliga tv-program, menar Tomas Polvall i boken Sanning och inkonsekvens. Där har han samlat ihop personliga texter om tiderna som förändras. Polvall är frilansjournalist sedan ett par decennier. Hans inriktning är litteratur och resor, men hans värld är större än så och nästan alltid är den beledsagad av musik. Han är svensk och bor i Danmark, med rötter i engagemangets 70-tal. En romantiker i storformat, fotbollsfantast och expert på luftslott, men också en klarsynt iakttagare som bär humanismens fana högt. När han nu gör nedslag i tillvaron handlar det om allt från att vara ute och gå utan hund till hur vi lever våra liv. Han tar vara på laddningen i vardagens dramatik och tecknar nostalgiska bilder från sitt barndomsland, berättar om barnens uppväxt och utveckling, reser kors och tvärs över världen, i litteraturen och musiken. Men Polvall har blivit medelålders och fått insikter som rimmar illa med hans människosyn. Shopping som fritidsintresse, kroppsfixering, snabbmat, mediernas enögdhet, larm och inkonsekvensen hos Gud och skattemyndigheten är bara några ämnen han för på tal. När Polvall var ung ville han erövra världen, idag är högsta önskan hos många kvinnor att få ett par nya stora bröst. Det var nämligen första priset i en tävling som en dansk radiostation arrangerade. En drastisk jämförelse mellan då och nu, men också ett tidens tecken. Var finns drömmarna och visionerna? Vem tänker på framtiden? Det gnisslar ordentligt om Polvalls klagolåt och ibland kan jag tycka att han är gnällig i överkant, för här ryms också en del självklara sanningar som bara är tröttsamma. Men att reducera hans kritik av vår livsstil till ett grinigt missnöje vore orättvist. Texterna är korta, många och spänner över stora områden. Ibland önskar jag han hade begränsat och fördjupat sig, men i stället hoppar han snabbt vidare till nästa ämne. Hans penna flödar, orden trängs på raderna och tvärs igenom svartsynen visar sig både humor och självironi. Polvalls personliga anteckningar är lättlästa, men därför inte alldeles lättsmälta. Han bjuder på tuggmotstånd. Eva Dandanelle kultur@kristianstadsbladet.se