Andras väg har rastplatser i solen

Tre Böcker 2003. Inbunden med skyddsomslag, 302 sidor, 21,5x14,5cm. 450 gram.

Mycket gott skick. Mordet i Hindås fick inga stora rubriker i tidningarna. Mördaren hade gripits på platsen och visade sig vara en förvirrad mentalsjuk engelsman.
För rättspsykiatriker Hanna Skogholm skulle det bli ett enkelt rutinfall.

Men under den rättspsykiatriska undersökningens gång, under hennes samtal med gärningsmannen och andra, genom hennes läsning av texter, av skrämmande ord och meningar, så fick hon inblick i ett drama som i hela sin vidd fick henne att frysa. Där fanns fragment av minnen, där fanns tankar formade i ord som dött bort i en tystnad som också den var en del av dramat. Där fanns också en levande skuldkänsla som låg tung över minnesbilder, ord och gärningar.

Till slut visste hon vad allt egentligen handlade om.

Men hon kunde inget bevisa.

Och tystnaden var en del av dramat.

Utdrag ur boken:
Vi bär med oss vårt förflutna.
Ibland skakas jag av att vara förblindad av min "psykiatriska" världsbild.
Något sådant som jag beskriver i dessa termer finns inte, och jag skall medge att ibland är jag fångad i denna min värld och väl medveten om att den på intet sätt beskriver den fulla och hela verkligheten.
Men vi bär med oss vårt förflutna.
Det måste även Peter Johnston ha gjort.
vad hade han haft för minnen, vad hade han burit med sig? Recension från Dast magazine: Om sanningen som kommersiell vara tycks Sven Westerbergs nya roman handla. Hans huvudperson sedan ett antal år, rättspsykologen Hanna Skogholm, blandas in i ett mord i Hindås, där en förvirrad engelsman gripit på brottsplatsen. Allt verkar klart som vatten, men Hanna stretar vidare i sina samtal med gärningsmannen, kommer djupare och djupare i hans psyke.

Westerbergs bok handlar också om skuld och om att anledningar kan ligga långt tillbaka i tiden. Det finns en verklighetsförankring bakom romanen som belyser hur underrättelsetjänster kan arbeta. Beskrivningen är inte smickrande, inte ens för sådana myndigheters arbete när de jobbar för s.k. demokratiska stater.

Sven Westerberg skriver briljant prosa och har förmågan att kontrastera den mot de knastertorra protokoll som emellanåt citeras.

Den spänning som finn s ligger oftast på det inre planet, men det gör den inte mindre intensiv.

LENNART BRÅDING