Pelles och Anna Elisabets Julafton
Inbunden bok. Strålins förlag. 1965. 37 sidor.
Nära nyskick.
Historien utspelar sig i en svunnen tid, kring början av 1900-talet, och det är på landet där två barn lever, förnuftiga Pelle och frågvisa Anna Elisabet. De bor i ett rött hus med vita knutar med mamma och pappa och faster Daggan (alltid undrat över om hon är släkt eller anställd). Tidsaspekten är 23-25 december.
De vuxna förbereder inför julafton, de ska dona, vilket härligt ord förresten. Det de vuxna inte vet, är att när de gått till sängs, så smyger barnen upp och beskådar de små tomtenissarnas julbestyr.
Med viss humor och några delar fördomsfullhet presenteras de för oss:
Ser du dom? säger Pelle.
– Ja, då, säger Anna Elisabet. Dom är små.
– Knappt större än blyertspennor, säger Pelle.
Det är Nisse som är äldst. Han har glasögon.
Det har han för att han är klokast. Han vet vad alla blommor heter.
– Och han kan räkna alla stjärnorna, säger Anna Elisabet.
– Bisse har träskor därför han är från Skåne, säger Pelle.
Det var Bisses far som gav Nils Holgersson den där örfilen, du vet.
Så Nils blev bara en tvärhand hög.
– Men Bisse är snäll, säger Anna Elisabet. Hur hög är en tvärhand?
– Som Trisse, säger Pelle. Trisse är uppifrån Lappland.
