Den stumma flickan

Nordstedts 2014. Inbunden med skyddsomslag, 442 sidor, 710 gram.

Nära nyskick. Den stumma flickan av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt är den fjärde delen i bokserien om Sebastian Bergman.

Så här beskrivs kriminalromanen från förlaget Norstedts:

"En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.

Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.

Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.

För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig.

I Den stumma flickan, den fjärde boken om Sebastian Bergman, visar Hjorth/Rosenfeldt återigen sin fantastiska förmåga att skapa intriger med både psykologiskt djup och hög spänning."


Har länge varit nyfiken på den här bokserien som väckt sådan entusiasm. Kanske är det min ständiga jämförelse med Henning Mankells Wallander-serie... inget jag läst av svenska deckarserier kan liksom komma upp i klass med den (eller kanske; minnet av den), och tyvärr verkar heller inte denna serie kriminalromaner om Sebastian Bergman göra det, om jag nu lite krasst skall döma hela serien efter bara en läst bok - och det verkar ju lite tokigt att göra.

Verkade som boken aldrig skulle ta slut till sist, det blev både segt och långdraget detta. Efter en riktigt bra början, med gott driv i handlingen inledningsvis, blev det mer och mer trögläst. Karaktärerna upplever jag ganska överdrivna och de kändes inte trovärdiga; Sebastian Berg - dubbelnatur och mytoman, kollegan Billy - psykopat? Allt kan naturligtvis inte passa alla, och för mig var det här ingen direkt fängslande läsning; alla komplicerade relationer hit och dit som får ta så stort utrymme (fastnade ideligen i det låga tempot), alla oengagerande detaljer (som t.ex ljummet kaffe och Sebastians inköp av matvaror). Det blev en seg och trög läsning helt enkelt.

Möjligen beror en del av mitt omdöme på att jag inte följt den här bokserien från början, men inte enbart. Vad jag gillade med den här kriminalromanen var anknytningen till aktuell samhällsdebatt, här i form att gruvnäringens prospektering; dess intressen kontra naturvärden, och allt som följer i spåren av det.

Som jag vacklade när denna bok skulle betygsättas! Trea, tvåa, trea... det fick bli en trea, bara för själva uppskattningen för det vågade samhällskritiska perspektivet. Aktivitet som rör gruvnäringens markprospektering är verkl