Observatoriet

Albert Bonniers Förlag 2013. Inbunden med skyddsomslag, 325 sidor, 400 gram.

Nyskick. Mats Söderlund har jag framför allt följt som ordförande för Författarförbundet (han avgick 2012). Under min tid som redaktör i SvD brukade han höra av sig när han ville debattera fackliga och publicistiska frågor. Han var då en viktig röst i den kulturpolitiska debatten.

Författaren ? poeten ? Mats Söderlund har jag först kommit i kontakt med nu vid läsningen av dikter och debutromanen ?Observatoriet?, och det är en fängslande bekantskap. Söderlund har skrivit en roman som både språkligt och innehållsligt kryper in under skinnet på dess läsare ? inte minst om denne en gång varit pojke. För även om detta är en kärleksroman eller en berättelse om trevande kärlek och självdestruktivt agerande är det uppväxtskildringen som är direkt drabbande.

Omslaget visar en naken ryggtavla och påminner således om omslaget till PO Enquists ?Liknelseboken?. PO Enquist skildrar 15-åringens möte med sexualiteten som en vacker livsavgörande uppenbarelse medan den för Erik, huvudpersonen i ?Observatoriet?, förknippas med övergrepp och vuxnas oförmåga att sätta gränser.

Men låt oss ta det från början. Erik lämnar studentstaden Uppsala för ett tremånaders uppdrag i en avlägsen fjällstuga. Det är vinter och för sina studier ska han göra väderobservationer, men det egentliga skälet är att han flyr från den kvinna han älskar. Han duger inte, ja han känner äckel inför den egna uppenbarelsen och för att citera Nietzsche, som rikligt används i romanen, ?En sak är övergivenhet, en annan ensamhet: detta har du lärt dig nu!?

I isoleringen, omgiven endast av snö och kyla, blickar han bakåt. De många och kusliga barndomsminnena varvas med den famlande kärleken till Kristine.

Pojken Erik är utsatt från första stund, han har hemska eksem, som om myror och larver kryper omkring i benen, han är sängvätare. Tidigt upptäcker han sexualiteten genom sin unga mammas närgångna sexuella utspel, hon pillar och suger. Det handlar knappast om äkta närhet snarare omogen lek. Men det finns också subtila antydningar om en manlig grannes pedofila intresse. Följden blir mardrömmar och skräckvisioner och en mer påtaglig aversion mot all beröring.

Samtidigt ? utan jämnåriga vänner ? tyr han sig till vuxenvärlden: fiske, jakt, vedhuggning, snöskottning. Naturen och djurvärlden blir en självklar tillflyktsort. Men för omgivningen är han däremot ett problembarn och pisslukten förföljer honom i skolan. ?De andra killarna tafsar på tjejerna i klassen. Jag finns inte med på någons lista. Jag är äcklet. Pissungen. Håll dig undan. Kom inte hit.?

I denna norrländska 70-talsby har också de vuxna utvecklat ett intrikat nät av vänskap, beroenden, sexuella lekar, supande och hustrubyten. Knappast curlingföräldrar. Erik är en känslig och skarp iakttagare av denna vidlyftiga vuxenvärld: ?De vuxna var skator, och kråkor, och korpar som hackade och skrattade och hoppade på borden och kraxade och skränade och knyc