Jordens djur 6 : Pungdjuren, fladdermössen, insektätarna m.fl.

Inbunden bok. Stockholm : Bonnier fakta. 1985. 160 sidor.

Nära nyskick. I den här volymen av Jordens djur samlas en rad däggdjursordningar, som inte hör samman med varandra utan står skäligen isolerade. De skiljer sig åt i nästan alla tänkbara avseenden. Fladdermössen är en av de artrikaste däggdjursordningarna, med arter specialiserade på alla slags näringsfång. Myrkottarna å andra sidan omfattar få arter, som alla är varandra likartade med avseende på utseende och vanor. Pungdjuren dominerar i Australien och har endast enstaka arter i andra världsdelar men har å andra sidan på sin hemmakontinent utvecklat anpassningar för att utnyttja de tillgängliga resurserna med så stor framgång, att de tillsammans utgör en "komplett fauna" med gräsätare och rovdjur, klättrare och grävare, ökeninvånare och simmare. För en nordbo som för första gången besöker tropikerna hör fladdermössen till de starka upplevelserna. I vårt land brukar man sällan se mer än några få exemplar samtidigt, och de flesta människor, åtminstone stadsbor, ser överhuvudtaget aldrig några fladdermöss. Samtliga nordiska arter är tämligen små och lever på att i skymning och nattens mörker fånga nattflygande insekter. Helt annorlunda är det i tropikerna. Där bokstavligen fylls kvällshimlen av insektjagande småfladdermöss jämsides med härtåg av flygande hundar eller andra storfladdermöss på väg mot något skogsparti eller någon plantering med rikt utbud på frukt. I Kampala, likaväl som i Port of Spain på Trinidad finner man klasar av fruktätande fladdermöss under dagvila i parkernas och alléernas trädkronor. Det finns fladdermöss som fångar fisk, och det finns arter som fångar andra fladdermöss. Inte minst finns det vampyrer, blodsugare, som tvingar en att stoppa moskitnätet in under sovunderlägget med särskild omsorg. Det är inte blodförlusten som sådan som är det stora bekymret, utan det faktum att vampyrerna sprider den fruktade rabies-smittan. En mera sympatisk inställning får man onekligen till alla de fladdermöss som likt insekter och kolibrier fungerar som pollinatörer. Fladdermössens betydelse i detta avseende är utomordentligt stor i många tropiska regioner. Det nattliga livet gör fladdermössen svåra att studera. I själva verket återstår många arter att upptäcka. Det finns en lustig anekdot om vad som hände en amerikansk zoolog i Zaire (dåvarande Belgiska Kongo) en gång på 30-talet. Han höll på att samla djur i vetenskapligt syfte och sköt en kväll en fladdermusvråk som kom flygande ut ur regnskogen och ned mot flodbrinken. När han skar upp dess kräva för att undersöka födovalet, visade den sig innehålla tre alldeles färska fladdermöss. Detta var i och för sig inte förvånande, eftersom fladdermusvråken bär sitt namn på grund av sitt specialiserade näringsfång. Men det lustiga i sammanhanget var, att de tre fladdermössen tillhörde tre olika arter, alla nya för vetenskapen (dvs. aldrig förr insamlade av någon forskare). Tre nya arter med ett skott – det är en ovanlig händelse, svår att tänka sig utom för en fladdermusspecialist i den tropiska regnskogen.