Jordens djur 3 : Aporna

Inbunden bok. Stockholm : Bonnier fakta. 1984. 159 sidor.

Nära nyskick. Till primaterna eller apdjuren hör också vår egen art, av Linné på sin tid döpt till Homo sapiens, den visa människan. Aporna är sålunda våra närmaste släktingar inom djurriket, men inte på så sätt att människan härstammar från någon nu levande apart. Tvärtom är det åtskilliga miljoner år sedan människans anfäder klövs av från den linje som också har lett fram till de övriga s.k. människoaporna, bland vilka schimpansen och gorillan är våra allra närmaste anförvanter. Med mänskligt mått är det en mycket lång tid som förrunnit sedan denna skickelsedigra klyvning ägde rum, men i den tidsskala som gäller för livets historia på vår jord skedde den helt nyligen. Biologerna är därför inte förvånade över att människans och människoapornas arvssubstans visat sig vara utomordentligt snarlik. Det är heller inte förvånande att stora överensstämmelser finns beträffande byggnad, livsprocesser och beteende mellan en grupp så närstående arter. Under de senaste tjugofem åren har vår kunskap om apornas liv under naturliga betingelser ökat i enorm omfattning. De mest oanade drag har därvid avslöjats av energiska och hängivna forskare, som i åratal bokstavligen levt tillsammans med sina studieobjekt. Dessförinnan stöddes vår uppfattning om aporna främst på intryck från zoologiska trädgårdar, där speciellt de högre apornas beteenden är lika stört som människors i långvarigt fängelseförvar, eller på jaktberättelser, starkt färgade av upphovsmännens trängtan att framställa sin verksamhet som farofylld och hjältemodig. Nya undersökningar har avslöjat att apornas liv under naturliga betingelser är fascinerande, komplicerat och synnerligen väl anpassat till omvärldens möjligheter och svårigheter. Inte minst är det sociala beteendet hos åtskilliga arter synnerligen flexibelt och justeras därför snabbt till förändringar i omvärldsförhållandena. Apor är rikt utrustade djur med stor förmåga till individuellt igenkännande och med långt minne – två viktiga förutsättningar för uppkomsten och vidmakthållandet av invecklade och långvariga sociala relationer. Den här boken innehåller all denna nya forskning och ger därmed en fängslande bild av våra egna rötter – ett ämne som lämnar få av oss oberörda. För ett kvartssekel sedan hade denna bok inte kunnat skrivas, eftersom vår kännedom om apornas beteende och ekologi var så oerhört bristfällig. Det är en dyster tanke att om kanske lika många år kommer åtskilliga av de mesta värdefulla och fascinerande aparterna att vara försvunna för gott. De står nämligen i många fall på utrotningens brant till följd av vår egen befolkningsexplosion, som tränger ut dem även från de blygsamma områden där de hittills kunnat leva kvar. Homo sapiens blir ensammare – om hon finns kvar vid den tidpunkten att begrunda sitt öde. Med hänsyn till det enastående bildmaterialet är Jordens djur dessutom en ögonfröjd, verkligen något att njuta av under kulna vinterdagar. Serien är en påminnelse om hur rik vår jord är, men också om hur svårt vi har sargat den.