Ansiktet vid elden

Norstedt & Söner 1953. Häftad med flikar, 278 sidor, 460 gram.

Gott skick. Omslag av Gunnar Brusewitz. Författaren och filmproducenten Laurens van der Post (1906-1996), själv uppvuxen i Sydafrika, har kämpat för bushmännens rättigheter och betytt mycket för bevarandet av deras kultur. Men året efter hans död infördes nya lagar i bushmännens områden. Tidigare kunde de ströva fritt i naturen, men 1997 införde regeringarna en lagändring som förbjöd den fria passagen över gränserna. Staket sattes upp och gränspolis kontrollerade och krävde medborgarskapspass för att få passera. Detta gjorde att flera manliga jägare bara över en natt hindrades att någonsin förenas med sina familjer på andra sidan gränsen. Officiellt hette det ?att det var för bushmännens eget bästa?.
San father hugging his children
Tvångsförflyttningar till små reservat ägde rum, allt för små för att kunna jaga och överleva i på traditionellt sätt. Vattnet måste nu hämtas ur pumpar flera kilometer bort. På nedanstående youtube-klipp berättar en medicinman hur han upplevt det hela. Han hade tidigare haft visioner och drömmar varje natt. Dessa drömmar brukade ligga till grund för sånger och rituella danser. När situationen förvärrades, fick han slutligen en dröm att med sin stam fara till Johannesburg för att uppföra danser och försöka få omvärlden att förstå bushmännens situation. FN har tagit upp frågan om behandlingen av bushmännen och åberopar FN:s agenda om de mänskliga rättigheterna. De kallar detta för ?The spectical of one of the greatest cultures of Africa being placed under severe threat.?
Så vitt vi vet är situationen inte förändrad än idag.
Youtube: Last Song of a Kalahari Bushman

Youtube: Last Song of a Kalahari Bushman

YOUTUBE: Last Song of a Kalahari Bushman

Bushmännens kultur

Bushmännens kultur daterar sig 30 ? 60 000 år bakåt i tiden; olika tider från olika källor. Genom blodprover har man konstaterat att de utgör världens äldsta bevarade folk. Redan från början utgjorde bushmännen en egen separat genetisk förgrening från de övriga svarta folken i Afrika. De är ljusare i hyn och kortare i växten. Männen blir omkring 150 cm långa. De är kända för fyra slags klickande ljud i språket.

Bushmännen har alltid tidigare levt som nomader och av vad naturen gett i form av ätliga växter, rotknölar med hög halt av vatten och en mångfald av djur. De använde pilbågar, träspjut, grävkäppar och förvaringskärl av läderskinn. Respekten för omgivningen var stor och de skaffade sig rik erfarenhet om den och levde ett fint och värdigt liv i harmoni och samhörighet med naturen. Det rådde också jämlikhet mellan könen. Bushmännen upplever sig alltså som en del av naturen och tror på en gudomlig ordning i det komplicerade system där de själva ingår. Den gudomliga Skaparen benämns Kraggen. Medicinmannen vägleder sin stam genom visioner.
Tsodilobergen med bushmen målningar

Tsodilobergen med bushmen målningar

I norra delen av öknen, som består av sand, knähögt solblekt g