Nittonhundratalssviter: en skönlittaratur.

Smockadoll prosa 2012. Häftad gallrad biblioteksbok, 125 sidor, 211x349 mm. 500 gram.

Nära nyskick. Författare brukar sällan vara föremål för skvaller, utom av andra författare. Antagligen anses inte författaryrket vara särskilt glamoröst, såvida man inte är författare själv eller vill bli det. Men det här tänker Carlsson uppenbarligen ändra på. Boken är en sammanställning av artiklar, notiser som beskriver olika händelser i författares liv.

Alla möjliga författare behandlas, från Ernest Hemingway till den ukrainske poeten Arkadi Kazka till den brittiske pjäsförfattaren Kenneth Halliwell som tar sitt liv efter att ha mördat sin mer framgångsrika kollega och älskare Joe Orton. Författarna har lite gemensamt förutom detta; de flesta tar livet av sig eller går andra blodiga öden till mötes. Man skjuter sig, hoppar i sjön, dricker cyanid eller tar sig av daga på annat vis. Vissa förvarnar år i förväg. Den kanadensiske författaren Hubert Aquin skriver exempelvis i sin debutroman att han önskar sig ?ett vackert självmord?.

Aquin berättar för sina vänner att han tänkt på självmord sedan han var i femtonårsåldern, ?då han först blivit medveten om livet i vidare omfattning?. Han måste ha varit en sådan där gemytlig sällskapsmänniska som alltid livar upp fester. Tolv år senare skjuter han sig i kvarteret där hans första hustru gått i skola.

Boken är välskriven och intressant men också deprimerande. Författaryrket är tydligen ganska ohälsosamt. Blir man olycklig av att skriva, eller tenderar deprimerande människor att dras till författaryrket? Något att tänka på för alla blivande författare därute; skrivaryrket är verkligen inte ofarligt.