Sarah. Pocket

Alela Böcker. 2003. Pocket, 196 sidor, 130 gram.

Mycket gott skick. ÅSA SANDELL Publicerad 29 juni 2007 kl. 04:00

Fejkförfattare.
Minns ni JT Leroy? Han var den unge man som skrev den mycket uppmärksammade, självbiografiska boken ?Sarah? som utkom år 2000. Något år senare publicerades även boken ?Hjärtat är bedrägligast av allt?.
Kritikerrosade ?Sarah? sades vara baserad på författarens tragiska barndom, och hans liv som son till en så kallad truckerhora. Utklädd till flicka och med sin mammas namn, Sarah, prostituerade han sig i jakt på bekräftelse och kärlek. I en värld som är besatt av ?verklighet? ? biografier, dokumentärer och realityshower ? blev JT Leroy en superstjärna som hyllades för sin talang och sitt mod.
Förra året uppdagade New York Times att JT Leroy inte finns. Bakom det fiktiva namnet dolde sig 40-åriga Laura Albert, en refuseringstrött författare bosatt i Brooklyn, New York. Hennes man Geoffrey Knoop skötte affärerna runt försäljningssuccen ?Sarah?, och hans 25-åriga syster övertalades att på författarturnéerna uppträda som den unge J T Leroy, tystlåten och med blicken ständigt dold bakom stora solglasögon. ?Han? uppträdde bland annat på en högläsning på Södra teatern i Stockholm.
Teamet höll även igång en blogg och en hemsida åt sin fantasiförfattare.

Möjligen kan man hävda att böckerna av JT Leroy inte nödvändigtvis lider skada rent litterärt. Det kan, trots avslöjandet, vara bra och läsvärd litteratur. Men ur ett etiskt perspektiv är det inte försvarbart. Vi var många som läste en fängslande ?Sarah? i tron att det var en självbiografisk historia. Texter är visserligen aldrig verklighet, de är alltid en konstruktion, en litterär gestaltning. Men till skillnad från en fiktiv berättelse, utger sig en självbiografisk text för att bygga på egna erfarenheter och verkliga händelser. Författaren upprättar så att säga ett sanningskontrakt med sin läsare.
Fallet med JT Leroy är en av de mest uppmärksammade författarbluffarna någonsin. Och de juridiska turerna är naturligtvis många. Häromdagen ställdes Laura Albert inför rätta. En bild i New York Times visar Albert på väg till rättegången, iklädd stora, mycket mörka solglasögon.

Ett filmbolag stämde Albert för bedrägeri. De hade skrivit kontrakt med JT Leroy för att göra en film av ?Sarah?, och hävdade nu att kontraktet skulle upphävas och pengarna betalas tillbaka eftersom JT Leroy inte existerar.
Är Laura Albert en smart och beräknande manipulatör? Eller är hon själv ett offer, precis som JT Leroy?
I rapporterna i amerikansk press från rättegången framskymtar ett tragiskt levnadsöde. Albert sägs ha utsatts för både fysiska och psykiska övergrepp som barn, hon har varit institutionaliserad i perioder och gått i terapi i 13 års tid. Modern berättar gråtande i rätten att Laura var för blyg för att gå i skolan, och till och med för blyg för att sitta i samma rum som läraren i hemmet. Hon undervisades via telefon. Modern, en pensionerad skollärarinna, hävdar också att La