Trådarna i väven. På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige (sign.)
Inbunden bok. Norstedts. 1:a uppl. 2019. 314 sidor.
Nära nyskick. Signerad m. tillskrift av författaren på titelbladet. "Jag har på resor runt om i landet mött människor som berättat om sina hemtrakter. Vid kulturföreningar, bygdegårdar, bibliotek och museer har de visat mig minnen de vårdar och förmedlat historier de håller vid liv. I den här boken har jag skrivit om dessa resor, och om mina tankar om det svenska kulturarvet som ett slags mentalt universum. Ett inre landskap av berättande som ständigt förändras. Jag har börjat tänka på Sverige som en väv som kommer rullande fram ur det förflutna och fortsätter mot framtiden, en samhällsväv vi fått i arv och som vi snart ska lämna vidare. Men det gäller att vara på sin vakt. Det pågår en dragkamp om vad som är svenskt kulturarv. Min önskan är att berättandet ska kunna fortsätta att utvecklas i frihet och att kulturarvet ska få vara just så komplext och mångbottnat som det faktiskt är".
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789113089232
- Titel
- Trådarna i väven : på spaning bland minnen och kulturarv i Sverige
- Författare
- Hagerman, Maja
- Förlag
- Norstedts
- Utgivningsår
- 2019
- Omfång
- 311 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 142 x 197 mm Ryggbredd 24 mm
- Vikt
- 419 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Svenskt kulturarv kan man tänka på som ett slags mentalt universum. Ett inre landskap av berättande som ständigt förändras, från mormors läsning i folkskolans läsebok till digitalt berättande idag.
Jag har runt om i landet mött människor som berättar om sina hemtrakter. Vid kulturföreningar, bygdegårdar, bibliotek och museer har de visat mig minnen de vårdar och historier de håller vid liv. Jag har sett gåtfulla kvarnstenar i skogen i Malung i Dalarna, hur man tolkar mångtydiga hällristningar på klippor i Bohuslän eller tillverkat mekaniska räknemaskiner i Facit-fabriken i Åtvidaberg. Jag har häpnat över björnen inne på biblioteket i Dorotea i Västerbotten och hur man byker tvätt i en isvak i februari på Tvätterimuseet i Huddinge.
Jag har börjat tänka på Sverige som en väv som kommer rullande fram ur det förflutna och fortsätter mot framtiden. Till stor del handlar den om vår förmåga att föreställa oss samhället som något med gemensam riktning och idé. En samhällsväv vi fått i arv och som vi snart ska lämna vidare.
Men det gäller att vara på sin vakt. Det pågår en dragkamp om som vad som bör räknas som svenskt kulturarv. Min önskan är att berättandet ska fortsätta utvecklas i frihet. Och att kulturarvet ska få vara just så komplext och mångbottnat som det faktiskt är.