Dikten och Demonerna

Häftad bok.

Nära nyskick. Bo Cavefors Bokförlag (BOC-serien), Stockholm 1969. 270 (2) sidor med svartvita illustrationer i form av foton, teckningar mm. Finns flera arkiv-ex. De är i nyskick eller väldigt nära. --- Efterskriften av författaren: "De här publicerade försöken – till analys, polemik, introduktion – härrör från en relativt lång tidsperiod; det äldsta är daterat 1946, de senaste är dagsfärska. De återspeglar skiftande ståndpunkter, accentförskjutningar, infallsvinklar, men uppbärs alla av författarens strävan att tillägna sig en marxism, som i hög grad kom att präglas av Georg Lukács’ inflytande. Min första bekantskap med Marx’ ”Kapitalet” daterar sig från 1937, och sedan dess har hans tänkande, utan vilket Igen verklig förståelse för det som sker i det som synes ske i vår tid är möjlig, ständigt varit vägledande för mina bemödanden – vilka som bekant främst kommit att beröra litteraturkritik och ideologiska problem. Det nyväckta intresse för marxismen som nu lett till en synnerligen stimulerande ”vänstervridning” av i främsta rummet den politiskt och kulturellt engagerade ungdomen, kan möjligen i någon mån ses som den senkomna frukten av den radikala publicistik från tjugu- till sextiotalet som signerades av skriftställare som Erik Blomberg, Arnold Ljungdal och Per Meurling. Jag har anledning att med tacksamhet minnas många diskussioner med dessa gamla vänner – med Blomberg om konsten och den ”socialistiska realismen”, som den unge stalinisten och Gorkij-beundraren på den tiden omfattade med het doktrinarism, med Ljungdal om Lukács och Bloch, för vilken sistnämnde Ljungdal med sin sektreligiösa bakgrund hyste ett levande intresse, med Meurling om allt mellan himmel och jord som kunde passera genom en skärseld av lärt och satiriskt persiflage. Men främst har naturligtvis Marx-renässansen i vår tid en internationell bakgrund i transformationsperiodens egen dialektik, som i sitt nuvarande skede kännetecknas dels av de nationella och sociala revolutionerna i de underutvecklade länderna, dels av den fortskridande koncentrationen av produktion och kapital och de exploaterade massornas växande sociala organisation i de framskridna kapitalistiska länderna, och i revisionismens och stalinismens härav följande slutgiltiga bankrutt. Det är nödvändigheten av en realistisk analys av skeendet som på nytt aktualiserat marxismen som metod - lösenordet ”Tillbaka till Marx!” blir under sådana omständigheter identiskt med ett ”Framåt!” i insikten om det nuvarande läget och dess krav. Men det är marxismens autentiska metod som är och förblir avgörande för äktheten hos varje rörelse, som gör anspråk på att ”vidareutveckla” marxismen – den må sedan kalla sig ”maoism”, ”castroism”, ”marxism-leninism” eller vad som helst. För allt detta får uppgörelsen med gårdagens makter, som också är dagens, naturligtvis inte träda tillbaka, varken teoret