Tårtgeneralen

Albert Bonnier Förlag 2009 inbunden,skyddsomslag 220 sidor.Mycket gott skick.

Nja, det är inte Fucking Köping, Farväl till Köping eller Torsk på Köping heller. Bland de många fiktiva och pseudodokumentära sätten att närma sig den fascinerande lantliga verkligheten som det senaste decenniet har bjudit på har de romandebuterande tv-busgossarna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson modigt sökt mellanvägen. Den uppskruvade dokumentären.
Paralleller är rustika skrönor som Plötsligt i Vinslöv eller Lönsboda Fox, där svensk lantlig verklighet medelst hård casting av intervjupersoner och flink verksamhet vid klippbordet fåtts att framstå som lika kufiskt färgstark som i en Piraten-skröna.
Alltsammans är ungefär som om Filip & Fredrik gjort ett komiskt inslag på temat ?Filip & Fredrik skriver en roman.? Vilket inte ska ses som ett förnekande av de obestridliga kvaliteterna: historien om hur den tragikomiske skojaren Hasse P vid 80-talets mitt försöker motbevisa tv-programmet Rekord-Magazinets påstående att Köping är världens tråkigaste stad genom att göra världens längsta smörgåstårta är verkligen smart, välskriven, observant och hämningslöst underhållande.

Den är också ?sann? i den bemärkelsen att den enligt vad författarna bedyrar bygger på verkliga händelser och använder sig av verkliga människor (Lars-Gunnar Björklund, Ingvar Oldsberg, Percy Barnevik). I grunden bygger allt på den komiska potentialen i mötet mellan sunkig svensk verklighet och internationell glamour, i att rumänska bordellmammor med rutin från 30-talets Berlin driver verksamhet på Västra Långgatan 12 i Köping, i att innehavaren på Centralhotellet försöker slänga käft med ett svart amerikanskt basketproffs i C-klass med hjälp av jargong från ?48 timmar?.
Alla som nån gång skrutit med hur de sett Vargtass från Familjen Macahan inviga ett köpcentrum i Spånga känner igen anslaget.
Kruxet är att det aldrig går mer på djupet än så. De roliga scenerna flimrar till och så försvinner de. Detta är en fiktiv-dokumentär verklighet som helt handlar om medier, kändisar eller tidsmarkörer, där människor karakteriserar sig genom sina åsikter om Sven-Bertil Taube eller Ingvar Oldsberg, eller sina försök att efterlikna dem.
Den bygger på premissen att en hel bygd verkligen kan lamslås av vad som sägs i ett tv-program, att människor verkligen på allvar kan bry sig om att komma in i Guinness rekordbok.
Premissen är, kort sagt, att alla människor verkligen bryr sig om den typen av händelser som förekommer på Filip & Fredriks lista över Sveriges hundra roligaste ögonblick, att det medialt triviala i själva verket är djupt meningsfullt. Det är att äta smörgåstårtan och vilja ha den kvar.

Av Jesper Högström
kulturen@expressen.se