Det är något genant att vi från svensk sida förefaller ligga i bakkant här

Inbunden bok. Bokförlaget Atlas. 2024. 319 sidor.

Nyskick. Förlagsny. Oläst. /// Det här en bok om de som kom hit, de som lämnades kvar och de som ska tvingas ut ur Sverige.

Tidigt sommaren 2021 sprider sig oron bland afghaner som jobbar på Sveriges ambassad i Kabul. Talibanerna är på offensiven och andra länder förbereder sig redan för att hjälpa afghaner att lämna landet. Men inte Sverige. "Två av våra städare har uppvisat stämplade hotbrev" skriver den svenska ambassadören till ett semesterdåsigt UD i slutet av juli. Reaktionerna uteblir. Nödvändiga beslut om evakuering fattas först efter att talibanerna gripit makten.

Nawid Karimi, som jobbar på ambassaden, är övertygad om vad som hade hänt om inte han och kollegorna gång på gång krävt svar om Sveriges planer och till slut kontaktat svenska medier: "Då skulle de ha lämnat kvar oss."

När Thord Eriksson börjar skriva den här boken kretsar hans frågor om den motvilliga räddningsinsatsen. Frågorna blir fler när Sverige, innan det sista räddningsflyget ens lyft från Kabul, åter började fatta beslut om att utvisa afghaner. Några räddas i ena riktningen medan andra ska skickas tillbaka i den andra. Hur är det möjligt?

Thord Eriksson, född 1966 och uppvuxen i Köping, är journalist och författare. Hans förra bok Dom som stod kvar (2019), om ensamkommande unga, svensk migrationspolitik och frivilliga krafters betydelse, beskrevs som årets samhällsreportage i Expressen och som en av 2019 års bästa fackböcker i Göteborgs-Posten. Fackförbundet Visions medlemmar gav honom utmärkelsen Årets författare.