KROPPSSPRÅK, DÖDA

Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2018. 96 sidor.

Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. 22x14cm 260g
FÖRLAGSINFORMATION :
Mörkare och mörkare
Solsystemet uppdateras
Släktled fasas ut
För vår skull, för stunden

I Erik Vernerssons dikter går sökhistorier att skönja, inombords och på kretskort: tid som fysiska former, ting med hög abstraktion. Här är början och slutet inte åtskilda, människans ögonblick är snabbt förbi medan världen fortsätter att uppstå och slockna. Kan någon avkrävas ansvar? Finns det någon tröst?

RECENSION I SVD
Obekanta ordsammansättningar och motstridiga begrepp - Therese Eriksson läser en bortvänd debut.
Det tar tid innan den dikt som är ”Kroppsspråk, döda” börjar göra något som liknar att nå mig; hitta en träffpunkt, skapa något slags resonans. Någon direkt eller vidöppen kanal mellan Erik Vernerssons poesi och mig som läsare blir det heller aldrig. Det är en bitvis, i alltför många bitar, stängd poesi. Bortvänd, som om den blivit kvarlämnad där utan sin avsändares röst, som blott svarta ord på vita papper.
Barndom, sjukdom, klimatkatastrof. Erik Vernerssons debutverk, med sina korta, luftiga dikter, böljar kring dessa ämnen och där någonstans lurar en av vuxenblivandets avgörande frågor: hur göra sig hemmastadd i den här världen? I den här dikten gestaltas den förvirringen inför tillvaron genom att Vernersson vränger språket ut och in. Ordsammansättningar som känns obekanta, motstridiga begrepp som föses ihop i paradoxer, idiom som byggs om. Ibland fungerar det riktigt väl, som i frasen ”Ett ögonblick i sönder”, eller:
”Jorden är en blå planet
men ingen ö är mänsklig"

Lyrik