Gravskick och gravtraditioner i sydöstra Skåne

Häftad bok. Svenska Kyrkans Diakonistyrelses bokförlag. 1951. 355 sidor.

Gott skick. Ur förordet:
Med sydöstra Skåne förstås här de fyra häraderna Albo (åtta socknar), Järrestad (12 socknar), Ingelstad (22 socknar) och Herrestad (tio socknar). Området kallas också – med undantag för Herrestads härad – för Österlen, när detta begrepp tages i sin mest vidsträckta betydelse. Det egentliga Österlen utgör nämligen endast själva kärnområdet härav: södra och mellersta delarna av Järrestads och Ingelstads härader. Undersökningsområdet omfattar sammanlagt 52 socknar, däribland städerna Ystad och Simrishamn samt köpingen Tomelilla.
Sydöstra Skåne har varit en rik och viktig k y r k a n s bygd. Genom de lundensiska ärkebiskoparna krötos redan under tidig medeltid intima förbindelser mellan ärkesätet och denna trakt. Över sydöstra Skåne gingo vägarna mot Bornholm, till största delen en ärkebiskopens besittning från år 1149. I de äldsta gåvobreven till domkyrkan nämnas sydostskånska gårdar, och Herrestads härad låg under delar av medeltiden direkt till ärkebiskopsbordet. Genom premonstratenserklostret i Tumathorp (nuvarande Östra Tommarp) och franciskanerklostret i Ystad fördjupdes denna kontakt ytterligare. Från domkyrkans bygghyttor kommo framstående stenmästare hit ut, uppförde tempel och utförde skulpturverk. Som synligt bevis på dessa och andra kulturförbindelser äger bygden ett stort antal konstnärligt betydande medeltidskyrkor; Bjäresjö, Borrie, Löderup, S:t Olof, Simris, St. Herrestad, Vallby, Valleberga, Ystad, Ö. Herrestad, Ö. Hoby, Ö. Ingelstad. Icke minst berömda äro de sydostskånska dopfuntarna (Trydefunten, en av landets förnämsta) och kalkmålningarna (Bjäresjö, Ö. Herrestad, Övraby m.fl).
Samtidigt har sydföstra Skåne också varit en h e r r e m ä n n e n s bygd. Tätare än i kanske någon annan trakt i Sverige ligga framför allt i Herrestads härad borgarna och herresätena, och under danska tiden tillhörde ett stort antal sydostskånska herremän det danska riksrådet. Det många adliga gravmonumenten i bygdens kyrkor (framför allt i Ystads S:t Petri) vittna om denna för bygdens utveckling betydande herremansklass.
I köpstäderna Ystad och Simrishamn framträdde från och med 1600-talet ett burget b o r g e r s k a p, och handelshusen upprätthöllo förbindelser med yttervärlden över havet. stadskyrkornas magnifika gravhällar och epitafier minna om den insats borgarna gjorde. Genom oförvägenhet och okuvlighet berikade de icke blott sig själva utan också bygden.
Men framför allt är bygden den urgamla b o n d e b e f o l k n i n g e n s. Den stora mängden fasta fornlämningar visar, att bygden varit tätbefolkad redan under förhistorisk tid. Jorden var bördig och gav jämförelsevis rika skördar, och befolkningen tog den rika kulturen i arv under troget förvaltarskap. Sägner, föreställningar och fäderneärvda plägseder levde vidare från generation till generation.
OBS! Namn på tidigare ägare i boken.