Från Gandhi till Guevara

Pocketbok. Raben&Sjögren. 1971. 313 sidor.

Gott skick. Här är ord från fyrtio rebeller och forskare i tredje världen i en volym som är tydligt mer än bara en annan radikal läsare. CR Hensman, en ceylonesisk journalist och redaktör, har skrivit omfattande egna kommentarer, förutom att sammanställa utdrag från sina författare.

Först är Hensmans uppsats om studier i tredje världen. Han hävdar ett försiktigt argument för existensen av ett "tredje världen"-bälte runt jordens centrum, "moderna mänskliga samhällen som fritt och på eget initiativ bedömer uppförandet och anspråken från två utländska grupperingar av stater." Dessa, säger han, är: Första världen (Europa och USA) och andra världen (Sovjetunionen). Tredje världen är "fältet för tävling mellan krafter som är lojala mot USA . . . och till Sovjetunionen."

Därefter kommer ett avsnitt om ursprunget till den tredje världen. Hans författare berättar hur varje region utvecklades efter separata men autentiska mönster. Det tredje avsnittet – en beskrivning av den nuvarande situationen – ges i ett språk som sträcker sig från Germán Arciniégas faderliga liberalism till Lin Piaos hårda uppmaning till massbondekrigföring.

Del fyra träffar nyckeln – mål, mål och värderingar – och visar genom slutsats att de tredje världens tänkare som ingår är överens om en nödvändighet: att eliminera ekonomisk exploatering från första världen. Asiater dominerar detta avsnitt igen, 7 av 14 författare, och den tydligaste utläggningen är Mao Tse-tungs plan för "Revolutionärt ledarskap och hela folkets bästa." Det femte avsnittet är one-upmanship på Vladimir Ilich: "Vad måste göras." Utbudet är stort: ​​en vetenskaplig plan för "Self-Reliance in Agricultural Production" av den indiske ekonomen VKRV Rao till José Ma Sisons plan för att återställa filippinskt ekonomiskt oberoende.

Herr Hensmans volym sammanför mycket radikalt tänkande från tredje världen som modern intellektuell historia, med ett noggrant indexeringsarbete. Men han säljer en sak – äktheten av Tredje världsologin – och måste därför bedömas därefter. Trots herr Hensmans argument för en första värld och en andra värld som lika missförstår den tredje världen, hatar de flesta av hans talesmän den första, använder den andras ideologi i en lokal ram och säger många saker om den tredje som bara gäller för sina personliga delar av sin egen kultur. Andra rebeller – religiösa, militaristiska, populister och millenarianister – utelämnas. Men hans bok är fortfarande mycket mer än samlad graffiti och borde vara en utmärkt text för allmänna grundkurser i världskultur, samhällsvetenskap och humaniora.