Förskolans verksamhet har drabbats av hårda besparingar. I det läget kan det vara svårt att förverkliga sina visioner. I sin bok Glasfåglar i molnen framhåller Birgitta Kennedy nödvändigheten av att hålla fast vid sina visioner.

Läs mer
På ett konkret och inspirerande sätt skildrar Birgitta Kennedy det mödosamma arbetet med att utveckla och förändra synen på barn i en vanlig svensk förskola. Tillsammans med övriga pedagoger och med dokumentation
som arbetsverktyg, lyckas hon synliggöra den traditionella utvecklingspsykologiska barnsynen, enligt vilken en 5-åring är på ett sätt och en 6-åring på ett annat – en barnsyn som medför att pedagogen ser barnens brister i stället för deras kompetenser.
När pedagogen i stället lyckas se det vakna, nyfikna och kompetenta barnet får det konsekvenser för pedagogrollen. Från att tidigare ha varit den vuxne som vet allt och vars huvudsakliga uppgift är att förmedla kunskaper till barnen, blir pedagogens roll nu att ställa frågor och stimulera barnens eget tänkande.
För att skapa nyfikenhet och utforskarglädje hos barnen gjorde Birgitta Kennedy och hennes kollegor förändringar i miljön och försökte skapa situationer som kan utmana till möten och kommunikation. Pedagogerna har också utvecklat ett kontinuerligt dokumenterande och reflekterande över praktiken som blivit en väsentlig del av förskolans vardag.
Boken ger, både i text och ett rikt bildmaterial, en fascinerande beskrivning av det praktiska dokumentationsarbetets svårigheter och glädjeämnen. Talrika exempel visar att reflektion krävs om den pedagogiska dokumentationen ska bli ett redskap för förändring och inte bara en redogörelse för arbetet.
Birgitta Kennedy, förskollärare i Kalmar, ger genom sin bok en god illustration av begreppet den reflekterande praktikern. Glasfåglar i molnen är en levande skildring av arbetet med att utveckla den pedagogiska miljön och ger associationer och idéer till andra som är beredda att utmana och problematisera sin egen verksamhet.