Götiska rummen : släktöden från sekelskiftet / Svarta fanor : sedeskildringar från sekelskiftet : Skrifter av August Strindberg : Fjärde delen

Inbunden bok. Stockholm : Bonniers. 1983. 352 sidor.

Nyskick. Mycket fint exemplar. Oläst. Några minimala ålders- och hanteringsspår, för övrigt i presentskick.

Förlagets gulddekorerade svarta konstläderband med ryggtitel i guld, röda ryggfält och övre guldsnitt. Trådbundet. Författarens namnteckning i guld på främre pärmen. Med kommentarer av Gunnar Brandell.

GÖTISKA RUMMEN är en fristående fortsättning på Röda rummet. Tiden är 1890-tal och kamratkretsen från Röda rummet träffas på nytt i Berns salonger. 1870-talets bohemer har blivit statstjänstemän, och endast den "förfärlige" Henrik Borg och Arvid Falk försvarar fortfarande åttiotalets ideal. Den nedtonade handlingen ger Strindberg rika möjligheter att debattera tidens aktuella frågor.

SVARTA FANOR. Det är dagen före julafton. I Babels torn, det stora huset med hiss och elektriskt ljus, sjuder det av oro. Det börjar i förstugan där portvakten får ta del av de senaste bekymren med strömavbrott, falska anklagelser om en tappad handske och en ring ...

"Svarta Fanor" uppfattades av samtidskritikerna som en nyckelroman och blev inledningen till den så kallade Strindbergsfejden. Den liberala pressen kom nu på allvar se Strindberg som ett hot. Boken ansågs inte värd att recensera som den svulstiga pamflett den var. Strindberg gjorde heller inte mycket för att dölja förebilderna för personerna i boken. Zachris, romanens främsta offer, är en karikatyr av författaren Gustaf af Geijerstam. Porträttet av Zachris och hans hustru Jenny är oöverträffat i sin elakhet. Hanna Paj, med sin röda näsa och sina försåtliga intriger, representerar Ellen Key, som genom sitt engagemang för kvinnans frigörelse var ett rött skynke för Strindberg. Så visst får man sig till livs kanske ett av den svenska litteraturens mest infama och geniala nidporträtt. "Svarta fanor" är emellertid mer än en satirisk tidsskildring. Det är också en roman som tar stark ställning emot de åttiotalsradikaler, som till skillnad från Strindberg själv, förblivit ateister och ställt sig bakom de "svarta fanorna".