Med nål och tråd på Grönsöö
Ur byrålådor, skåp och kistor har ett smörgåsbord av textilier plockats fram till årets utställning. Borddukar till stora bord och till små bord, servetter och näsdukar, aftonväskor, börser och små prydnadsdukar. Broderier kan hittas i inredningen på olika möbeltyger och kuddar. Totalt handlar det nog om tusen alster och en stor del av samlingen är tillverkad på slottet. För att göra materialet behändigt har åtskilligt valts bort. Tillsammans ger dock detta urval av alla dessa textila ting en bra bild av helheten. Fokus är på broderade alster men även en del spetsar och sybehör finns med.
Att brodera har haft en stämpel som varandes meningslöst tidsfördriv eller spilld kvinnokraft. På samma sätt kan betydelsen av uttrycket att brodera ut texten förknippas som något negativt. Det kan också betyda att berika, att ge nyanseringar och att vara precis och personlig i sin formuleringskonst. Så är det med verkliga broderier också. De kan uppfattas som ett hantverk som berikar med en personlig prägel och kanske fulländar en interiör.
Somrarna på Grönsöö under 1800-talet var fyllda med handarbetande damer. Ibland kunde säkert handarbetet fungera som en stunds meditation, man försjönk i djup koncentration. Andra stunder var det en oas för prat och skvaller. Kanske kan vi betrakta kvinnorna som handarbetar som en dåtidens facebook grupp där allehanda ämnen kunde avhandlas.
En sak som allt handarbete tycks ha gemensamt är att det sällan omnämns i skrivna texter som belyser herrgårdsmiljöer. I den stora serien Slott och Herresäten som gjordes på 1960-talet eller i serien Kungliga slott som började publiceras nyligen nämns nästan aldrig dylika ting och det förhåller sig likadant i inredningslitteratur överhuvudtaget. Kuddar, fotpallar, broderade prydnadsdukar saknar beskrivningar och ord som placerar dem i sitt sammanhang. Det är ting som finns men som aldrig blivit så viktiga att de fått en egen textrad annat än i de handarbetsböcker som beskriver tillverkningen och materialet.