Ängeln i Groznyj

Albert Bonniers Förlag 2008. Inbunden med skyddsomslag, 358 sidor.

Nära nyskick. Republiken Tjetjenien utropade sin självständighet från Ryssland 1991. Tre år senare tågade ryska trupper in i landet för att ?återställa ordningen? men de tjetjenska rebellerna, eller separatisterna som de kallades, skulle visa sig vara en svår nöt att knäcka. Inte minst för orutinerade, unga ryska soldater som alldeles gick bort sig i gränderna i Groznyj.

När jag i höstas läste ?Krigets färger? av Arkadij Babtjenko fick jag en tydlig bild av situationen för en rysk soldat under Tjetjenienkrigen. Året efter den första ryska inmarschen i Tjetjenien bestämmer sig Åsne Seierstad för att Moskva inte är rätt plats för en utrikeskorrespondent som vill förmedla en nyanserad beskrivning av konflikten; i den nyutkomna Ängeln i Groznyj berättar hon bland annat om hur hon reser till ett krig. Genom kontakter bereds hon möjligheten att följa med en trupptransport till Tjetjenien.

Det är en märklig känsla för den som nyss läst ?Krigets färger? att ta del av Seierstads beskrivning av hur hon sitter bland 18-åriga pojkar i transportplanet på väg mot en plats där många av dem kommer att möta sin baneman. Det är inte helt omöjligt att den numera världsberömde ryske författaren Babtjenko var en av soldaterna i planet. ?Pojkarna såg bleka och magra ut i uniformerna, hämtade rakt hemifrån till kriget. De var påfyllning?, skriver Seierstad.

I Åsne Seierstads brett upplagda skildring av Tjetjenien vänder hon på många stenar. Under Sovjettiden lät Stalin deportera de flesta tjetjener till arbetsläger, men när det började brinna i knutarna under andra världskriget ångrade han deporteringen av krigsutbildade tjetjenska soldater varför de istället fick göra tjänst vid fronten. Konflikten mellan folket i Kaukasus och Ryssland är således av gammalt datum.

Seierstad varvar historik med ingående beskrivningar av de senare konflikternas offer, framför allt kvinnor och barn. Hon riktar strålkastarljuset på krigets inverkan på de civila, och hon återkommer med jämna mellanrum till ett barnhem i Groznyj där hon skildrar några av barnen och deras milt sagt tragiska historier.

Även om Seierstad är kritisk mot den militanta islamism som uppenbarar sig i konfliktens kölvatten, kan hon inte dölja att hon samtidigt börjar ifrågasätta den andra sidan. ?Resorna till Tjetjenien förändrade mig /.../. Med tiden blev jag nästan antirysk.? Och hon blir alltmer engagerad i barnen som ingen tycks bry sig om, utom kvinnan som kallas Ängeln i Groznyj, hon som tar sig an de föräldralösa gatubarnen och försöker göra folk av dem.

Det första kriget mellan Ryssland och Tjetjenien skildrar Seierstad på plats, men sedan följer hon konflikten på avstånd i nästan ett decennium. 1999 kungjorde Jeltsin namnet på en ny premiärminister som ?skulle profilera sig med en tuffare linje mot Tjetjenien?: Vladimir Putin. När Seierstad 2006 bestämmer sig för att återvända till landet har en hel del förändrats. Inte min