Victoria Webster föddes med en cp-skada. Till en början var det oklart om hon skulle kunna gå i en vanlig skola - och när hon sedan gjorde det utsattes hon för mobbning.

Redan när Victoria var 11 sa hon att hon skulle bli läkare. Det trodde ingen var möjligt, inte ens hennes föräldrar. Efter två års sökande till medicinsk utbildning i Finland, Sverige och England lyckades Victoria till slut få en studieplats i Stockholm, bara för att strax få höra att det varit ett misstag. Men Victoria vägrade ge upp sin plats och fortsatte studera även om hon ständigt bemöttes med påståenden som "patienterna kommer aldrig att acceptera dig" och "du kommer aldrig att kunna jobba som en riktig läkare". Problemen var inte över när hon en dag var färdig läkare.

Nu hade målet ställts ännu högre. Victoria ville specialisera sig på akutsjukvård. För det syftet jobbade hon på sjukhus på Åland, i England, i Helsingfors och i Stockholm. År 2007 nådde hon äntligen sitt mål och blev specialist i internmedicin och akutsjukvård - som den första i Norden.

Så många Mount Everest handlar om Victorias kamp för att bli läkare, hennes vägran att ge upp och de många berg hon haft att bestiga. Somliga aspekter i berättelsen är grymma, somlig rörande, somliga roliga och somliga handlar om det enorma stöd som hon fått av de människor som trodde på henne. Trots ämnet är detta ingen deprimerande historia, utan en fylld av hopp.

"Det är en berättelse om att göra det till synes omöjliga möjligt, om en mödosam väg för att nå sitt mål. Det är också en berättelse om en stödande och uppmuntrande familj som i all sin omsorg ändå inte kväver sitt handikappade barn. Så många Mount Everest är en mycket tänkvärd bok och borde läsas av såväl föräldrar som lärare och läkare."
Ingeborg Gayer, Borgåbladet

"Så många Mount Everest är en fantastisk bok, en inspirerande berättelse om sprängda gränser och fördomar. Victorias förmåga att kunna använda sitt funktionshinder till sin fördel i sitt yrke är beundransvärd, att vägra låta sig nedslås av upprepade fördummande kommentarer är ingenting annat än otroligt."
Åsa Tast, Österbottens Tidning