Jordens djur : Del 11 – Groddjuren och kräldjuren

av MacDonald, David W. - Forbes, Peter - MacKeith, Bill - Halliday, Tim - Adler, Kraig - McCready, Stuart - Andrén, Claes - Dennis, David - Nilson, Göran

Inbunden bok. Stockholm : Bonnier fakta. 1986. 160 sidor.

Nyskick. Groddjuren och kräldjuren hör generellt sett inte till de djurgrupper som vi människor känner omedelbar sympati för. Många av oss uppfattar dem som motbjudande eller skräckinjagande. Vi nordbor räknar dem dessutom inte tillgodo några nämnvärda kulinariska meriter och har ibland rentav svårt att förstå andra folks entusiastiska aptit på grodlår och ormblod. Och bland kräldjuren finns onekligen en del arter, mot vilka det är ganska förståeligt att reagera med skräck och flykt. Visserligen är de flesta ormar ogiftiga och helt ofarliga för människan, men det finns dock en rad arter med formidabel giftarsenal och helt kapabla att utdela dödsbringande bett. Inga ormar g år naturligtvis till anfall mot en människa, men ormars levnadssätt gör att människor plötsligt kommer alltför nära en orm, som hugger i självförsvar. Även om man får se ormen i god tid och alltså inte löper någon risk att bli biten, är en stor giftorm en stark upplevelse. Om alltså en del giftormar verkligen är livshotande för en människa, skall man komma ihåg att även i jordens ormrikaste trakter dödsfall genom ormbett är mycket sällsynta. Att korsa en gata i Calcutta eller Sao Paulo är utan tvivel långt mera farofyllt än att vandra i den indiska djungeln eller i den brasilianska regnskogen. Människors "ormskräck" är därför strängt taget klart överdriven. Respekt är vad man bör visa gentemot giftormar. Likväl är det naturligtvis rationellt av människor att reagera med flyktbeteende inför en giftig orm och också inför vilken som helst orm tills man förvissat sig om dess eventuella farlighet. Svårare att förstå är den aversion många känner inför grodor och paddor. Deras harmlöshet är ju snarast rörande. Nåväl, i Sydamerika finns grodor vars hudsekret är alldeles ohyggligt potent, men de utgör ju trots detta inte alls någon fara för människan. Och i våra trakter är amfibierna verkligen inget att hysa avsky eller skräck för. I själva verket är såväl amfibierna som reptilerna i gemen utomordentligt intressanta och imponerande djur, väl förtjänta av studium, som brukar leda till sympati. Vår enda giftorm, huggormen, är vid närmare betraktande ett synnerligen elegant och till sitt levnadssätt välanpassat djur. Grodornas och paddornas fortplantningslek i dammar och sjöar är inte bara ett fint vårtecken utan också ett förlopp av osedvanligt stort biologiskt intresse. I tropikerna är naturligtvis amfibierna och reptilerna långt mera artrika och mångskiftande med avseende på levnadssättet än hos oss. Den här volymen av Jordens djur är en inbjudan till dem av oss som är benägna att betrakta ormar, grodor och andra växelvarma varelser med viss skepsis, att skaffa sig nya intressanta bekantskaper. Att amfibierna och reptilerna är utomordentligt fascinerande djur har den nyaste forskningen sannerligen dokumenterat på många sätt.