Löjtnant Lugger
Inbunden bok.
Mycket gott skick.
Originalets titel: Der Leutnant Lugger. Övers. av Johannes Edfelt (1904-1997). Stockholm : Norstedts, 1942. Andra upplagan. Ryggklotband med båda omslagen medbundna, 412 s. 21,5 x 14 cm. 746 g. Tillhörde"Österrikisk-Svenska Föreningens Bibliotek" i Stockholm.
Det tycks däremot som om författarens
ärende egentligen vore miljöskildringen. I
början dominerar vaktreglementet på Hof burg,
mässjargongen, hovbalsinteriörerna,
uniformsdetaljerna på ett sätt som på en gång kan verka
intressant och tröttande, och mot denna
bakgrund ställs med någonting av samma
detaljrikedom krigets och skyttegravarnas
hygieniska och andra vedervärdigheter. Det sker
inte egentligen på något målande sätt, utan
genom uppräkningar. Detsamma kan i någon
mån gälla det kortare avsnittet om
inflationens varu- och valutaschackrande.
Romanen gör ett sympatiskt fastän
knappast övertygande intryck. Det är den
pliktmedvetna, ganska fantasilösa och korthuggna
vardagsmänniskans heroism Heydenau velat
förhärliga i Luggers gestalt. Det har inte kunnat
ske utan idealiseringar, och det är här som
romanens väsentliga svagheter är att söka. Det
märks kanske främst i krigsskildringarna,
vilkas hemskheter gör ett förvånande menlöst
intryck, när man jämför med vad man tidigare
läst i den vägen. Kanske beror det på att
Lugger är en man med nerver av stål — eller
snarare segelgarn. Han är alltför mycket
heroisk yta och när man läst boken till slut
vet man egentligen inte mycket om vad som
försiggått bakom den ytan. Karriären har man
fått sig till livs men inte människan. Man vet
att han var kejserlig-kunglig österrikisk
löjtnant och att det var en härlig tid, sedan en
härlig men svår tid, sist bara en svår tid, varpå
filmslutet kommer.
Boken är den enda undertecknad läst
som gör försöket att sammanpressa kejsartid,
världskrig och efterkrigstid inom en ram. Det
är för mycket stoff — eftersom det i detta
speciella fall är för litet innehåll. Å andra
sidan kan man inte förneka särskilt det första
avsnittet dokumentariskt värde. Det bärande
i boken är författarens hederlighet och
förtegna vemod, hans stillsamma bakåtlängtan,
men detta hade måhända blivit mera bärande
i ett kortare format. I alla fall kan man inte
hjälpa att man själv ofta vid läsningen längtar
tillbaka till andra, doftigare skildringar av det
gamla Wien och andra mustigare skildringar
av den galiziska fronten. Översättningen är
förträfflig t utförd av Johannes Edfelt.
Gunnar Ekelöf
