Några ord om Indien såsom missionsfält.

Häftad bok.

Gott skick. Stockholm, 1897. 8:o. 20, (4) s. Tagen ur band. Med Metodistkyrkans i Överås gamla stämpel. Andreas Hedberg skriver i "Att tala för missionen": "En återkommande retorisk strategi i missionsskrifterna med motiv från det indiska ”fältet” är att hänvisa till ett naturligt samvete eller ett ursamvete, som står i konflikt med de indiska folkens moraliska världsbild. Denna syn uttrycks tydligt i missionsföreståndaren och senare professorn i exegetik Adolf Kolmodins Några ord om Indien såsom missionsfält [...] en skrift som kan föras till typen ”presentationer av verksamheten på fältet, sedd ur hemorganisationens synvinkel. Han berättar där om den brittiske vicekungen (Viceroy of India), som trots att han uppgett sig vara neutral i religiöst avseende, ”dock ansett sig både kunna och böra inskrida mot sådana seder och bruk, som kränka det naturliga samvetet, äfven om de stodo i sammanhang med religionen”. Som exempel anförs regeringens försök att motverka den hinduiska änkebränningen,
sati (som förbjöds inom de brittiska besittningarna redan 1828). Vad Kolmodin åstadkommer är en moralisk rangordning av olika livsåskådningar. Kristendomen sägs stå i förbindelse med den naturliga moralen, vilket däremot inte gäller för hinduismen. Med svartvita fotografier från Saugor, Bombey och en indisk järnvägsstation.