Iris
Ordfront 2011. Inbunden med skyddsomslag, 256 sidor, 470 gram. Gallrad biblioteksbok.
Nära nyskick.
Viktoria Myréns andra bok Iris är en djärv och fängslade roman, skriver Per Planhammar.
Författare som väljer att förlägga handlingen i en roman till för oss exotiska platser löper alltid risken att själva fastna i ett storögt betraktande, mytologisering, en överdriven tilltro till det som brukar kallas ?platsens ande?, vilket i litterärt hänseende knappast är speciellt fruktbart. Lyckas man ta sig förbi de fällorna och så att säga själv bottna i den främliggörande miljön kan resultatet däremot bli enastående, något som Viktoria Myréns roman Iris lyckas visa.
Det är sällan som jag på senare år, åtminstone bland svenska prosaister, har läst en sådan drabbande skildring av ett för mig okänt land som Myréns ingående, stinkande och svettiga och sjukdomsframkallande studie av Nicaragua; föga förvånande har hon själv varit verksam i landet under en längre tid.
I huvudstaden Managua befinner sig centralgestalten Malva, lika mycket en betraktare som ett offer för ödesmättade händelser i såväl det förflutna som nutid. Nygravid arbetar hon som volontär bland de mest utsatta, vilket krockar med svenskkolonins just koloniala tillvaro, och sett till enbart detta bjuder denna författarens andra bok på storartad läsning.
Men romanen är mer komplex än så. Parallellt med ett år i Malvas liv skildras också den botaniskt närmast fanatiska moderns tillvaro i Sverige, präglad dels av makens insjuknande i alzheimer, dels av smärtsamma minnen av sexuella art. De båda kvinnornas liv flätas samman, inte enbart för att de är mor och dotter, utan här främst av Malvas tvillingsyster, titelns Iris, som dog bara några timmar gammal.
Här och var tappar Viktoria Myrén greppet om sin historia, sannolikt för att så mycket skall berättas, om kvinnoblivande och moderskap, syskonrelationer, trädgårdsskötsel, begär och biståndsarbetets komplicerade turer; vart och ett väl så intressanta teman, men sammantaget blir resultatet något baktungt. Men med detta sagt skall det också främst påpekas att Iris är en djärv, fängslande roman, skriven av en författare med häpnadsväckande kontroll över språkets lyster.
Per Planhammar GP
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789170375699
- Titel
- Iris
- Författare
- Viktoria Myrén
- Förlag
- Ordfront Förlag
- Utgivningsår
- 2011
- Omfång
- 255 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 144 x 215 mm Ryggbredd 21 mm
- Vikt
- 470 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Kan man glömma ett trauma genom att låtsas att det aldrig hänt? Eller jagar ett trauma alltid ifatt ett annat?
Någonting skaver hos Malva, och det är inte bara djuren under huden och misären hon omges av, utan också smärtan efter förlusten av en syster hon aldrig känt. Och smärtan av det orättvisa i att vara vit och privilegierad i ett extremt fattigt land.
När Malva flyttar utomlands väcks en rad minnen till liv hos hennes mamma Viola; förlusten av Malvas tvillingsyster Iris som dog strax efter födseln, och skärvor av minnen från det andra traumat som kommit att prägla hennes liv. Violas liv blir ett slags dröm, ett pussel av fragment som bit för bit bildar en både vacker och ganska skrämmande bild av en annan tid, av ett annat Sverige. Malva och Viola står kanske närmare varandra än de anar.
Vi följer Malva under hennes tid i Nicaragua dit hon följt med sin man. Det är som om ett hårdare, mer ojämlikt och orättvist samhälle förändrar henne och hennes man. Det som hemma var en självklar jämställd relation, blir sakta något annat.
Det är en vardag som skakar om med sin intensitet: värmen, växtligheten, männens blickar som hela tiden glider över och runt henne, misären och fattigdomen som får henne att ifrågasätta sitt liv.
Iris är en roman om två kvinnors tomhet, sorg och förlust men också om en intensiv och omskakande vardag i Centralamerika.
