Varför brukar inte schimpanser spela fotboll? Med tanke på hur stor del av vår mänskliga beteenderepertoar som har en mer eller mindre tydlig förankring hos människoaporna kan man tycka att schimpanser borde gilla lagsporter eller i varje fall att bilda hejaklackar och föra en massa väsen när de går bra för hemmalaget – och när det går dåligt. Men så är det av någon anledning alltså inte. Sport verkar inte vara någonting för apor. Tävlingar är enbart en mänsklig angelägenhet.
Evolutionsbiologen Joachim Reichholf tar i Därför vill vi vinna denna påtagliga skillnad mellan oss och våra närmaste släktingar bland djuren till utgångspunkt för en bred diskussion om de ekologiska och fysiologiska omständigheter som format människan som biologisk och kulturell varelse och gjort henne påfallande samarbetsvillig och oförbätterligt konkurrensinriktad på samma gång. Människan är underlig också på andra sätt. Vi inbillar oss gärna att det är vår stora hjärna som gör oss unika i djurvärlden, men glömmer att den upprätta gången – och vår förmåga att springa långt – haft en minst lika avgörande betydelse för vår framgång som art. Det var, menar Reichholf, framför allt rörligheten och uthålligheten som gjorde det möjligt för våra förfäder att övergå till en mer energirik föda: kött. Han tar också upp frågan om förhållandet mellan lagsporterna och vår andra stora favoritsysselsättning, kriget, som, till skillnad från fotbollen, faktiskt förekommer i rudimentär form hos schimpanser
Därför vill vi vinna är inte bok som stryker vare sig människor eller schimpanser medhårs. Reichholf är inte rädd för att spekulera fritt eller inta kontroversiella och kategoriska ståndpunkter. ”Därför vill vi vinna” är med andra ord en bok att fundera över, diskutera med och ha invändningar emot. Den är en inbjudan att titta sig i spegeln och börja ställa frågor.

Josef H Reichholf är professor vid Münchens tekniska universitet och sektionschef för ornitologi på Zoologischen Staatssammlung München.