”Sagan om klanen Otori” av Lian Hearn har gjort ett formidabelt segertåg över världen. Recensenter och läsare har varit eniga i sina lovord över trilogin som inleddes med ”Över näktergalens golv” som utkom på svenska 2003. Samma år på hösten kom också bok nummer två ”På kudde av gräs”, och under 2004 kom den avslutande boken ”Under lysande måne”.    Lian Hearn, som är en pseudonym, heter egentligen Gillian Rubinstein och är från Australien. Hon fick ett stipendie för att åka till Japan och studera den japanska kulturen och blev så gripen att hon vid 50 års ålder bestämde sig för att lära sig japanska och har sedan dess gjort många resor till japan. ”Sagan om klanen Otori” är en fiktiv histioria men ändå väl planterad i den japanska historien – mytbilder, religion, könsroller, främlingsfientligheten, sederna och traditionerna är alla hämtade från den stolta och starka feodala medeltida historien.   Denna den fjärde delen är en uppföljare till trilogin. Vi får nu möta Takeo och Kaede efter 15 års äktenskap och gemensamt härskande över de tre ländernas rike. Profetian säger att Takeo endast kan falla för sin egen sons hand, och han har en son utom äktenskapet – som nu är 16 år! En son som Kaede inte känner till, hon som har fött honom tre döttrar, Shigeko som är 15 och tvillingarna Miki och Maya som är ett par år yngre, och hon vill inget hellre än föda honom en son.