Svek

Natur och Kultur 2004. Inbunden, kartonnage, 311 sidor, 470 gram.

Mycket gott skick. Eva och Henrik har levt tillsammans i femton år och har sonen Axel ihop. Deras äktenskap har sedan länge gått i stå och plötsligt inser Eva att Henrik har en annan kvinna. När han förnekar sin otrohet upplever Eva hans lögner som ett oförlåtligt svek och i vrede och desperation bestämmer hon sig för att hämnas. Samtidigt vakar en ung man vid en sjukhusbädd. I över två år har hans flickvän legat i koma efter en olycka. Alla dessa dagar har Jonas skött och älskat henne som om ingenting har hänt, men nu börjar hans tärande längtan efter närhet bli alltmer plågsam. Och han börjar bli besviken på Anna som vägrar vakna. Som inte rör vid honom. Som sviker honom ännu en gång.

Nominerad till Glasnyckeln 2004 - Skandinaviens bästa kriminalroman

Nominerad till Bästa Svenska Kriminalroman 2003

Guldpocket 2004

Svek handlar om hur förödande det kan vara att bli sviken. Om hur våra destruktiva handlingar skapar konsekvenser långt utanför vår kontroll. Men vem skapar första länken i kedjan och hur blir ett offer själv en gärningsman. Och när slutar en gärningsman att själv vara offer. Jonas och Anna är båda konsekvenser för andras handlingar och av en slump korsas deras vägar?

Varför har människor i min generation så svårt att få sina relationer att fungera och i förlängningen att hålla ihop sina äktenskap? Kanske var det funderingar omkring det som utlöste inspirationen till att börja skriva Svek. Det var också tankar om varför så många skilsmässor blir så destruktiva. Människor som levt tillsammans i många år, förhoppningsvis älskat varandra, kanske har gemensamma barn tillsammans, börjar plötsligt bete sig som om de vore de värsta fiender. De gånger jag har haft förmånen att höra bägges versioner om ett avslutat förhållande och turerna runt skilsmässan, har det förundrat mig hur fundamentalt olika versionerna är. Och båda är lika säkra på att det är just deras version som är den rätta. Då slog det mig att det kan finnas fler än en sanning för en och samma konsekvens.

Jag har pratat med många människor om relationer under mitt arbete med boken och en sak har slagit mig med extra tydlighet. Så länge en relation pågår är det inte någon som sagt: "Jag har inget som helst inflytande över vårt förhållande. Det är helt och hållet upp till min partner hur vårt liv ser ut." Efter en skilsmässa eller separation verkar däremot viljan till självrannsakan ofta vara liten och benägenheten att göra sig själv till offer stor. Allt går att skylla på den andra parten. Jag tror att det bara finns ett offer i en skilsmässa, och det är barnet. Barnen är de enda som inte själva varit med och påverkat förhållandet så att det i slutänden ledde till skilsmässa. Vi vuxna har ett enormt ansvar för vårt beteende under och efter en skilsmässa. Men en skilsmässa är en kris, och vem är människa att uppföra sig logiskt under kaos? Att radera hela sin invanda tillvaro är oerhört skrämmande