Påvens hästar - Ridkonst och kult i Rom under den kristna kyrkans tid

Förlagsny inbunden bok. Carlsson. 2019. 550 sidor.

För ca 7 000 år sedan domesticerades hästen, vilket innebar ett unikt samarbete mellan djur och människa. Hästen blev arbetsdjur men också tidigt en statussymbol för samhällets mäktiga. Den kom att spela en central roll inom ceremoni och religiös kult, inom krigsväsen, jakt, sport och rekreation, inom transport och agrara näringar.Att hästen betytt mycket i många av mänsklighetens forntida religioner och kulturer är välkänt, åtminstone bland religionshistoriker och arkeologer. Att djuret även haft en betydande funktion inom kristendomen, närmare bestämt i den romersk-katolska kyrkan och vid påvehovet är dock i princip okänt utanför en trängre krets historiker, och då framför allt experter på den påvliga huvudstadens fester och ikonografi. Flertalet av dessa var verksamma före Kyrkostatens fall 1870.I denna fascinerande och faktafyllda bok undersöker Kari Lawe hästens ställning och funktion i påvehovets ceremonier och fester, liksom som kejsarinsignium för påven själv och som symbol för hans högsta feodala maktutövning. Lawe undersöker även ridkonstens ställning inom utbildningen för särskilt jesuiterna.Läsaren möter ett Europa som inte var sekulariserat, där de religiösa och världsliga funktionerna ännu inte var åtskilda. I nio omfattande kapitel, med många tidstypiska illustrationer, berättas här om hästens roll i påvedömets kyrkopolitiska och kulturella historia fram till 1920-talet. Det är en historia om makt, maktspel, religion och ceremoni, där hästens roll står i centrum en symbol på många plan.Kari Lawe är fil.dr i religionsvetenskap, expert på Påvestaten och själv ryttare. Hennes bok är ett internationellt sett unikt arbete, som hon arbetat med i många år.