Mondo och andra berättelser

AWE/GEBERS 1981. Inbunden, kartonnage, 271 sidor, 21,3x13,7cm. 480 gram. Mycket gott skick, namnad. Jean-Marie Gustave Le Clézio föddes den 13 april 1940 i Nice, men både föräldrarna hade starka släktband med den en gång franska kolonin Mauritius, erövrad av britterna 1810. Le Clézio flyttade vid åtta års ålder tillsammans med övriga familjen till Nigeria, där fadern blivit kvar som läkare under andra världskriget. På den månadslånga båtfärden till Nigeria påbörjade han sin skrivarkarriär med två små böcker, Un long voyage och Oradi noir, som till och med innehöll en lista över "kommande böcker". Han växte upp med två språk, franska och engelska. 1950 återvände familjen till Nice. Efter studentexamen 1957 studerade han engelska vid universitetet i Bristol 1958-59 och i London 1960-61. Han avlade grundexamen vid universitet i Nice (Institut d'Études Littéraire) 1963, tog en högre examen vid universitetet i Aix-en-Provence 1964 och doktorerade på ett arbete om Mexikos tidiga historia vid universitetet i Perpignan 1983. Han har undervisat vid universitet i bland annat Bangkok, Mexico City, Boston, Austin och Albuquerque.

Le Clézio väckte stor uppmärksamhet med sin debutroman Le procès-verbal (1963; Rapport om Adam, 1964). Som ung författare i efterdyningen av existentialismen och nouveau roman var han en besvärjare som försökte lyfta orden ur vardagsspråkets degenererade tillstånd och återge dem kraften att frammana en essentiell verklighet. Debutboken inledde en svit av krisskildringar, som även omfattar novellsamlingen La fièvre (1965; Febern, 1966) och Le déluge (1966; Syndafloden, 1968), där han pekar ut förvirringen och rädslan i de stora västerländska städerna.

Redan tidigt framstod Le Clézio som en ekologiskt engagerad författare, en inriktning som accentuerades med romanerna Terra amata (1967; Terra amata, 1969), Le livre des fuites (1969; Flykternas bok, 1970), La guerre (1970; Kriget, 1974) och Les géants (1973). Hans slutgiltiga genombrott som romanförfattare skedde med Désert (1980; Öken, 1984), för vilken han prisbelönades av Franska akademien. Verket innehåller storslagna bilder av en förlorad kultur i den nordafrikanska öknen, som kontrasterar mot en skildring av Europa sett med de oönskade invandrarnas ögon. Huvudpersonen, den algeriska gästarbeterskan Lalla, är en utopisk motpol till det europeiska samhällets fulhet och brutalitet.

Samtidigt med dessa romaner publicerade Le Clézio de meditativa essäböckerna L'extase matérielle (1967; Jordisk extas, 1969), Mydriase (1973) och Haï (1971), varav den senare visar influenser från indiansk kultur. Längre vistelser i Mexiko och Centralamerika mellan åren 1970 och 1974 fick en avgörande betydelse för hans författarskap, och han sökte sig bort från de stora städerna för att finna en ny andlig verklighet i kontakten med indianerna. Han mötte marockanskan Jemia, som blev hans hustru 1975, samma år som Voyage de l'autre côté publicerades, en bok där han redovisar sina centralamerikansk