Brobyggarna. Det stora århundradet 1. Pocket.

Piratförlaget 2012. Inbundenmed skyddsomslag, 596 sidor, 800 gram. Mycket gott skick, bortrivet försättsblad. Publicerad 2011-09-07 11:01

Skriv ut
Öka textstorlek
Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Tipsa via e-post

Litteraturrecension

Skribent: Jan Guillou

Titel: ?Brobyggarna?

Utgiven av: Piratförlaget
"BROBYGGARNA"

Läs fler artiklar.
Jackie Jakubowski: Jan Guillous ord finns kvar för alla på SVT Play
Jan Guillou: Jakubowski är för ivrig att kalla mig historierevisionist
Jackie Jakubowski: Jan Guillous roman saknar täckning

Allt om: "BROBYGGARNA"

När jag berättar handlingen i Jan Guillous nya roman ?Brobyggarna? för min femårige son säger han: Den har vi läst, fast med bilder i! ? Nej det har vi inte, säger jag, men förstår varför han säger det. Guillou använder sig nämligen av sagans alla klassiska element: de tre fattiga fiskarsönerna som söker sig ut i världen, utsätts för prövningar, triumferar tack vare finurliga trick och anhåller om adliga damers hand.

?Brobyggarna? täcker åren 1900?1919 och planen är att den ska vara första boken i en serie historiska romaner titulerad Det stora århundradet. Berättelsen tar sin början i en norsk fiskarby i slutet på artonhundratalet. Efter att de tre bröderna Lauritzen blivit faderlösa upptäcks att de alla är exceptionellt tekniskt begåvade. De får ett stipendium till universitetet i Dresden mot ett löfte att återvända och bygga en järnväg mellan Oslo och Bergen. Men på grund av en kärlekssorg hamnar en av bröderna i Afrika och vi följer parallellt järnvägsbyggen i norska Finse och Dar-es-Salaam. Med två bröder i centrum ser vi arbetarrörelsens framväxt, kvinnors kamp för rösträtt, Norges självständighet, kolonialismen och första världskrigets utbrott.
Annons:

Guillou lyckas mycket bra med att sätta ljuset på två av nittonhundratalets mest framträdande teman: tekniken och kriget. Det tunga arbetet med att bygga järnvägar skildras i detalj, man får lära sig om tekniska konstruktioner och jag tror inte att jag kommer att åka över en bro mer utan att sända en tanke till dem som ritade och byggde den. Låt gå för att ingenjören är subjektet här, inte arbetaren. Den tekniska utvecklingen och kriget är två motkrafter, symboliskt skildrade när Oscar som ägnat sitt liv åt att bygga järnvägar tvingas spränga dem.

Krigets fasor framträder bäst om man först får möjlighet att följa människorna under fredstid, som Chimamanda Ngozi Adichie gör i ?En halv gul sol?. Detta effektiva grepp tillämpar också Guillou. Lika intressant och ovanligt är också att han skildrar kriget ur Tysklands perspektiv.

Så ?Brobyggarna? är spännande, inget snack om saken. Det parallella historieberättandet funge-rar, berättelsen tappar inte i fart någonstans under de sexhundra sidorna och samtidigt får man en historielektion. Att romanen spänner över stora avstånd, både i tid och rum, ger läsaren den där fantastiska svindeln ? tänk vad historien är stor!

Något som i