Män utan kvinnor

Pocketböcker. Norstedts. 1 uppl. 2016. 262 sidor.

Genom hela sin karriär har Haruki Murakami skrivit noveller, och det var också som novellist han slog igenom i USA när The New Yorker började publicera honom regelbundet. Hans nya samling koncentrerar sig på kvinnor och män i olika konstellationer. Äkta par, tidigare älskande, chef och anställd, fånge och vakt. Två av novellerna bär titlar efter sånger av Beatles, precis som genombrottsromanen Norwegian Wood (2003).

En skådespelare anställer en chaufför och anförtror henne sina innersta hemligheter. En man är instängd i ett hus på en ö, dit en kvinna kommer två gånger i veckan för att lämna förnödenheter - på fler sätt än de rent uppenbara. En annan man har blivit lämnad av sin hustru och öppnar en bar som blir hemsökt av något okänt. Maken till en tidigare kärlek ringer efter midnatt och låter meddela tråkiga nyheter. En man vaknar en dag och inser att han gått igenom en metamorfos och förvandlats till Gregor Samsa, huvudpersonen i Franz Kafkas Förvandligen.

Inget är som det synes men allt är precis som det ska om man läser Haruki Murakami. Ännu en gång har han visat att han är en av världens mest intressanta författare, ständigt oberäknelig men alltid i strålande form för det kortare prosaformatet.