Mina resor med Diana

Inbunden bok.

Albert Bonniers Förlag 2005. 279 s. Inbunden. 540 gram. Bortsett från ett skavmärke i omslagets nedre högra hörn är både skyddsomslag och inlaga i mycket gott skick.

Den här boken handlar om Diana och Cecilia Hagen. Ungefär lika mycket av varje. Det är en pratig bok som hoppar lite från det ena till det andra samtidigt som den håller en röd tråd. Den handlar alltså om Diana och Cecilia Hagen. Om Dianas barndom, skolgång och uppväxt och Cecilias barndom, skolgång och uppväxt.

Det här är en mycket intressant bok Cecilia Hagen skriver om hela Dianas och Charles liv och deras familj och släktingar. Jag är så tacksam över att inte ha fötts in i den engelska överklassen där olyckliga äktenskap som ingåtts för syn skull i syfte att få arvingar tycks vara norm. Där barnen lämnas över till nannys tills de är tillräckligt stora (typ 8 år) för att skicka i väg till någon av de mycket dyra internatskolor som tycks vara obligatoriska för överklassens barn. Allt för att föräldrarna ostört ska kunna ägna sig åt någon hobby som jakt eller bridge eller sin senaste älskare/älskarinna.

När Cecilia kommer fram till Dianas förlovning och bröllop blir det riktigt sorgligt. Diana tycks inte ha förstått de galna reglerna för äktenskap som praktiserades i den klass hon tillhörde. Charles gifte sig med henne för att hon var en representativ fru och för att de skulle få barn som kunde ärva tronen, men han hade inte en tanke på att ge upp sin älskarinna Camilla. Detta tycks alla (inklusive Camillas man) vara införstådda med utom Diana. Den den relativt stora ålderskillnaden, Diana var 19 och Charles 32 när de förlovade sig, och att Diana var så ung gjorde inte saken bättre. Det var ett djup olyckligt äktenskap som inte minst gjorde Diana djupt olycklig.

När man läser om hur Englands kungliga lever så går det knappt att tro det. En stab av tjänare som bor på slottet eller båten där de bor och med en hierarki sinsemellan. De tycks ha tjänare som gör allt åt dem t o m att lägga fram rena kläder på stolen på sånt sätt att de ska vara så lätta som möjligt att ta på sig...

Jag är inte fullt så intresserad av Cecilia Hagens familj och uppväxt men i den här boken fungerar det. Jämförelsen mellan Cecilias och Dianas liv ger bådas berättelser en extra dimension. (Hedvigs Bokhylla)