Dialog, samspel och lärande

Häftade böcker. Studentlitteratur AB. 1 uppl. 2002. 344 sidor.

En av de största utmaningarna inom utbildningsområdet är att hitta en lagom balans mellan individ och grupp, mellan en individualiserande undervisning och läroformer inriktade på samverkan. Skolan har fortfarande potential att vara både kulturbärare och skapare av en kultur som tolererar och värdesätter olikhet. Det innebär att skolan måste ge plats för individuella läroerfarenheter och samtidigt odla samverkansprocesserna. Hur detta ska göras i praktiken har med både lärosyn och didaktisk kompetens att göra. Dessa frågor tas upp i boken och exempel ges på en rad konkreta inlärningssituationer. I fokus står lärande i samspel med andra. Att få detta att fungera bra, det vill säga att resultatet faktiskt blir lärande, är en stor utmaning. En av de kritiska punkterna är vad som binder samman den enskildes erfarenheter med de andras. Den viktigaste länken mellan kollektiva och individuella erfarenheter är olika slags kommunikation, vilket gör språket till ett centralt tema. Samtidigt är det ofrånkomligt att använda ämnesövergripande metoder. Därför omfattar boken bidrag av författare från olika fackområden – pedagogik, psykologi och ämnesdidaktik. Boken är angelägen för alla som ägnar sig åt lärande, kulturförmedling och kunskapsutveckling och som vill skaffa sig en bättre insikt i kommunikations- och samspelsprocesserna samt i hur kvaliteten på dessa skulle kunna förbättras. Boken riktar sig i synnerhet till dem som ska bli lärare och handledare på alla nivåer i utbildningssystemet liksom andra som behöver pedagogisk kompetens i sitt arbete. Översättning: Inger Lindelöf