Få svenska kungar har avporträtterats i ord och bild i så hög grad som Karl XII. Man har spekulerat kring, tolkat och omvärderat krigarkonungen. Ändå förblir han en gåta. Vilka var hans drivkrafter? Hur såg han på sin roll? Varför gifte han sig aldrig? I Ernst Brunners magnifika levnadsskildring kommer konungen äntligen själv till tals.Carolus Rex var mitt namn. Det var jag.Karl XII fick jag heta efter långa släktleds räkning.Född i purpur 1682, skjuten till döds 1718 med en kulknapp avlossad från egna led.Kronan satte jag själv på mitt huvud.På väg till kröningsceremonin föll den i gatans smuts. Jag behövde den inte.Jag var 15 år gammal och smord av Herren.Jag var suverän. Alla lydde mina påbud.Jag vet vad de sa om mig: krigarkung.I början gick jag segrande ur striderna. Mot slutet led jag enbart förluster.Det påstås att jag jagade björn med större iver än kvinnor.Därom talar jag icke.Till slut måste sanningen fram.Finn här från min egen penna vad jag gjorde, det jag byggde, det jag ödelade.Detta är min egen historia.Sådan var jag.Om Fukta din aska"Bellman själv skulle antagligen ha skapat en tackskrivelse i form av ett ode till författaren. Aftenposten/ Fukta din aska är en sällsynt fyllig tids- och miljöskildring. Helsingin Sanomat/ vidunderlig läsning, lysande research och lysande berättande. Berlingske Tidende/ Vilken roman! Vilken grandios tidsmålning. Die Presse, Wien.