Pojken som inte fanns. Ett fosterbarns sökande efter kärleken hos en familj
Inbunden bok. Bokförlaget Forum. 2003. 246 sidor.
Nära nyskick.
Format 22 x 14 cm Vikt 335 g.
Inbundet förlagsband. Det amerikanska originalets titel: The Lost Boy. Översättning: Ulf Gyllenhak. Detta är den andra delen i Dave Pelzers Pojken-trilogi. Ur baksidestexten: Det enda han sökte var kärleken i en familj. Det är den efterlängtade fristående fortsättningen på Dave Pelzers skakande barndoms skildring om vad som hände efter det att han vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna och placerades i fosterhem. I sin första bok, Pojken som kallades Det, berättade författaren om hur han sedan fyra års ålder systematiskt hade vanvårdats och misshandlats av sin psykiskt sjuka och gravt alkoholiserade mor. Dave isolerades från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö. Som fosterbarn undgick han sin mors fysiska tortyr men fann ändå ingen trygghet - han var tvungen att flytta mellan fem olika fosterhem, mobbad och misstrodd hade han svårt att få kamrater och tvingades arbeta hårt för att försörja sig själv. Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. // Namnad på försättsbladet. Bilden avser den aktuella boken. Utnyttja gärna inrikes ENHETSFRAKTEN för beställning av flera av mina böcker samtidigt. [1330]
Förlagsfakta
- ISBN
- 9137121375
- Titel
- Pojken som inte fanns
- Författare
- Pelzer, Dave
- Förlag
- Bokförlaget Forum
- Utgivningsår
- 2002
- Omfång
- 246 sidor
- Bandtyp
- Kartonnage
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Det enda han sökte var kärleken i en familj.Pojken som inte fanns är den efterlängtade fristående fortsättningen på Dave Pelzers skakande barndomsskildring om vad som hände efter det att han vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna och placerades i fosterhem.I sin första bok, Pojken som kallades Det, berättade författaren om hur han sedan fyra års ålder systematiskt hade vanvårdats och misshandlats av sin psykiskt sjuka och gravt alkoholiserade mor. Dave isolerades från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö. Som fosterbarn undgick han sin mors fysiska tortyr men fann ändå ingen trygghet – han var tvungen att flytta mellan fem olika fosterhem, mobbad och misstrodd hade han svårt att få kamrater och tvingades arbeta hårt för att försörja sig själv.I dag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv.