Nordiska gudinnor : nytolkningar av den förkristna mytologin

Inbundna böcker. Albert Bonniers Förlag. 2009. 375 sidor.

Vad vet vi om Freyja och Frigg, Idun och Skade? Inte lika mycket som om de manliga gudarna i nordens mytologi i alla fall. Så har det varit ända sedan Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus först skrev ned berättelserna om vikingatidens gudavärld. Senare tiders nationalromantiska uttolkare var inte heller feminister, direkt. I deras böcker framställs gudinnorna som undergivna och ödmjuka varelser i skuggan av de mäktiga asarna och vanerna eller som de klängande rankor som männen önskade sig på den tiden. Denna bild har sedan förts vidare av religionshistoriker in i vår egen tid. Gudinnorna står fortfarande i skuggan av Oden, Tor och Frey och de övriga männen. Men religionshistorikern Britt-Mari Näsström visar att de kvinnliga gudarna också agerade självständigt. De var trollkunniga och krigiska och de kunde vara svekfulla samtidigt som de uppträdde med makt och myndighet.