Your country and preferred language.

Select your country Select language

Denna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får den bästa upplevelsen.

Menu
Sökalternativ
Stäng

Välkommen till Sveriges största bokhandel

Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.

  • Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar
  • Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn
Om sorgen och den lilla glädjen

Om sorgen och den lilla glädjen

Inbunden bok. Karneval förlag. 1 uppl. 2009. 98 sidor.

Nära nyskick. Förlagsny och oläst

Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Betala med Swish

Förlagsfakta

ISBN
9789185703371
Titel
Om sorgen och den lilla glädjen
Författare
Lindgren, Barbro
Förlag
Karneval förlag
Utgivningsår
2009
Omfång
98 sidor
Bandtyp
Inbunden
Mått
130 x 170 mm Ryggbredd 12 mm
Vikt
170 g
Språk
Svenska
Baksidestext
Om sorgen och den lilla glädjen är berättelsen om några människor i Glömminge på Öland.

Det är Sonja, vars liv det mesta handlar om i denna bok. Och systern Emma och brodern Henry som liksom Sonja själv blev kvar i barndomshemmet hela livet.

Det är Kalle i Kvarnen som tog över Kvarnen efter sin far, men som Pelle i Sandby tagit över efter honom.

Och så Örjan i affären och Karin och Nenne­ i Gamla skolan och några till.

Många har Barbro Lindgren känt sedan hon själv var barn. Nu är de flesta döda och ligger på kyrkogården. Men alla hann de berätta för Barbro Lindgren om sina liv.

"Dagen före julafton fick vår häst Pater en propp och stöp. Han låg i stallet mellan två halmbalar och sparkade hela natten. På julaftonsmorgon sparkade han en sista gång och dog.

Vi var mycket ledsna, men måste skynda oss att ­begrava honom. Vi slog en kätting om bakbenen och släpade honom efter traktorn bort mot sandhålan på åsen. Men traktorn körde fast och Henry satte sig på en stubbe och grät. Jag var den som måste var stark, så jag hämtade släpan som vi brukar dra stenar på.

Efter flera timmar fick vi upp Pater på släpan och drog honom sista biten till hålan.

Tungt var det och sorgesamt när vi välte ner honom i hålan. Sen öste vi sand över honom och drog hem släpan.

Vi hann till julbönen i tid men tänkte bara på Pater."