Ha inte så bråttom in i den mörka natten

Inbundna böcker. Bokförlaget Forum. 2003. 443 sidor.

Detta är en skapelseberättelse uppdelad i sju avsnitt som vart och ett inleds med ett citat ur Första Moseboken om världens begynnelse. bokens sena 1990-tal är skaparen den artonåriga Maria Clara som under sju dagar, medan hennes far ligger på sjukhus för en hjärtoperation, konstruerar sin bild av världen. Det är berättelsen om hennes familj baserad på hennes egna upplevelser och önskningar och på vad hon med sin begränsade livserfarenhet tycker sig förstå och ana och framför allt vad hon inbillar sig och fantiserar om.     Familjen av övre medelklass bor i en stor villa i det fashionabla Estoril utanför Lissabon, ett stenkast från kasinot. Det är moderns barndomshem, och generalen, moderns för länge sedan avlidne morfar, sätter fortfarande sin prägel på familjens liv. Föräldrarna, i synnerhet modern, försöker leva ståndsmässigt även när fattigdom hotar, och behandlar tjänare och människor av lägre samhällsklass nedlåtande och föraktfullt.     När Maria Clara skapar sin värld minns hon sina barndomsår. Då var huset fullt av tjänstefolk, den blinde morfadern satt och spelade schack i trädgården och mormodern gick varje dag, utstyrd i trasgrannlåt och oäkta juveler, i sällskap med sin gamla trotjänarinna Adelaide till kasinot, där hon spelade bort allt vad hon själv ägde och en stor del av familjens förmögenhet.     António Lobo Antunes har i en intervju sagt att det var en utmaning att skriva den här boken och försöka ge trovärdighet åt en värld som skapades av en ung, oerfaren flicka. Han ställdes inför stora tekniska problem. Vad han eftersträvar, säger han, är att förnya romankonsten. »Det finns tusen sätt att göra detta på. Mitt sätt är att välja bort den röda tråden i handlingen alpinisten klättrar utan rep och hacka.«     Antunes djupa insikt om det mänskliga psyket tillsammans med hans medkänsla och humanism gör hans gestalter gripande. Trots att han är sparsam med adjektiv och inte använder metaforer och liknelser är hans språk sällsynt rent och musikaliskt.     Antunes böcker ställer krav på läsaren. Ger man sig den tid som denna storslagna roman fordrar väntar en stor läsupplevelse.