Riddare

Välkommen till Sveriges största bokhandel

Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.

Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar

Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn

Sökträffar 1-2 av 2 Spara sökningen som en Bevakning

De sista vittnena : solo för barnröst
av Aleksijevitj, Svetlana
Inbunden bok. Ersatz. 2015. 357 sidor.

Mer om ISBN 9789187891243

Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Vikt: 540 gram

Säljare: Riddare

Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK

ISBN

9789187891243

Titel

De sista vittnena : solo för barnröst

Författare

Aleksijevitj, Svetlana

Förlag

Ersatz

Utgivningsår

2015

Omfång

357 sidor

Bandtyp

Inbunden

Mått

145 x 220 mm Ryggbredd 35 mm

Vikt

670 g

Språk

Svenska

Baksidestext

»Jag bad dem om en enda sak: att minnas sina barnsliga ord. Sina barnsliga känslor. Att återvända till den tid då de fortfarande var änglar. För jag visste: detta kan inte berättas med andra ord.« - Svetlana Aleksijevitj Sommaren 1941. De var barn när kriget kom. Papporna försvann till fronten, mammorna anslöt sig till partisanerna eller flydde med sina familjer, många barn som plötsligt blev föräldralösa hamnade på barnhem. Kriget på östfronten är också barnens historia, men ingen skulle nedteckna den förrän Svetlana Aleksijevitj sökte upp de överlevande och bad dem minnas. Och de mindes. En pojke hade sett grannens hund sitta och gråta på askan efter det nedbrunna huset. En flicka sprang ut för att krama en tysk soldat eftersom hon trodde att det var pappa som kom hem. En annan drömde om en ängel som övertalade henne att utstå slavarbetet i Tyskland Här är hundra berättelser om barn i krig. Om »Kriget har inget kvinnligt ansikte« (2012): »Ett storslaget litterärt oratorium. Dokumentärjournalistik som stor konst.« - Per Svensson Om »Tiden second hand« (2013): »Hennes arbete har kallats unikt och storslaget, och trots mörkret i det, omänskligheten och fasorna, är intrycket ljust, stort. Aldrig förut har bekännelselitteratur så exakt lyckats beskriva vad ett samhälle är.« Ulrika Milles Om »Bön för Tjernobyl« (2013): »Svetlana Aleksijevitjs monumentala bokprojekt Utopins röster liknar inget annat.« Christian Swalander Om »Zinkpojkar« (2014): »I Dostojevskijs efterföljd försöker hon formulera människans erfarenhet av det obeskrivliga.« Kristoffer Leandoer

Ersatz 9789187891243
Kriget har inget kvinnligt ansikte
av Aleksijevitj, Svetlana
Inbunden bok. Ersatz. 1 uppl. 2012. 447 sidor.

Mer om ISBN 9789187219009

Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Vikt: 630 gram

Säljare: Riddare

Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK

ISBN

9789187219009

Titel

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Författare

Aleksijevitj, Svetlana

Förlag

Ersatz

Utgivningsår

2012

Omfång

447 sidor

Bandtyp

Inbunden

Mått

145 x 230 mm Ryggbredd 45 mm

Vikt

800 g

Språk

Svenska

Baksidestext

De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.

Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djupintervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.

Svetlana Aleksijevitj föddes 1948 i Ukraina och växte upp i Vitryssland. Hon betraktas som en av de viktigaste skildrarna av det postsovjetiska samhället. Flerfaldigt prisbelönad, bl.a. Svenska PENs Tucholskypris, Triumphpriset, Leipzigbokmässans litteraturpris och nu senaste - för just »Kriget har inget kvinnligt ansikte« - det polska Kapuscinskipriset (2011).

UR INLEDNINGEN
Männen... De släpper ogärna in kvinnorna i sin värld, på sitt territorium... På traktorfabriken i Minsk sökte jag efter en kvinna, hon hade varit prickskytt. Om henne hade man åtskilliga gånger skrivit i fronttidningarna. Hennes hemtelefonnummer fick jag av hennes väninnor i Moskva, men det var gammalt. Och efternamnet jag antecknat var hennes flicknamn. Jag gick till fabriken där hon arbetade, till personalavdelningen, och där fick jag höra av männen (fabrikschefen och personalchefen): »Finns det verkligen inte tillräckligt många män? Varför skall ni lyssna på dessa kvinnohistorier. Kvinnofantasier...« Jag kom till en familj... Både mannen och hustrun hade deltagit i kriget. De hade träffats vid fronten, och där hade de gift sig: »Vi firade vårt bröllop i skyttegraven. Inför en strid. Jag sydde mig en vit klänning av en tysk fallskärm.« Han var kulspruteskytt, och hon var »sambandskvinna«. Mannen skickade genast ut kvinnan i köket: »Du kan väl laga till något åt oss.« Tevattnet hade redan kokat upp, smörgåsarna var bredda, och hon slog sig ner hos oss, men mannen fick henne genast på fötter igen: »Men var är jordgubbarna? Var är sylten vi hade med oss från landet?« Efter min enträgna vädjan lämnade han ovilligt ifrån sig sin plats med orden: »Berätta nu som jag har lärt dig! Utan tårar och en massa kvinnliga detaljer: hon ville vara vacker, förstår ni, så hon grät när de klippte av henne flätan.« Senare erkände hon viskande för mig: »Hela natten har han studerat »Andra världskrigets historia« med mig. Han var orolig för mig. Och nu är han rädd för att jag skall minnas fel. Att jag inte skall berätta på ett korrekt sätt.« Så var det åtskilliga gånger, i åtskilliga hem. Visst gråter de ofta. Och skriker. När jag har gått tar de hjärtmedicin. Eller kallar på ambulans. Men ändå ber de: »Du kan väl komma! Du måste komma! Vi har tigit så länge. I fyrtio år har vi tigit...«

Ersatz 1 9789187219009

Välkommen till Sveriges största bokhandel

Visa endast

De sista vittnena : solo för barnröst

Kriget har inget kvinnligt ansikte