Andlig ledare. Nykter alkoholist. Pappa till sex barn med tre olika kvinnor. För att orka ta itu med sitt liv på allvar var Olle Carlsson tvungen att ställa sig själv frågan: Varför vill jag leva, vilken är min livsuppgift? I ett kvarts sekel har Olle varit ledare för en stor frihetlig andlig rörelse på Södermalm i Stockholm. En rörelse som fortsätter att växa och sprida sig över landet - trots motståndet inifrån kyrkan: Institutionen kommer alltid försöka utrota det som den inte känner igen, men kyrkans viktigaste uppgift är det motsatta. En andlig gemenskap handlar om att utmana hierarkier, riva murar och våga tro på det omöjliga. Detsamma gäller för varje människa som vill ta sitt eget liv på allvar och följa sitt kall.   I sin nya bok Kallad - kamp och kärlek tar han äntligen bladet från munnen och berättar om hur han har orkat kämpa vidare, samtidigt som livet på ett privat plan innehållit den djupaste smärta. Och kärlek. Han berättar personligt och utlämnande om demonerna, kärleken och striderna inom kyrkan.  Olle Carlsson menar att han själv, liksom alla människor, har en unik kallelse som bär oss genom svårigheter:
Så länge jag kan komma ihåg har jag burit med mig en stark känsla av att vara kallad. Men min tro handlar om att försöka bli sannare mot sig själv. Det handlar för var och en av oss om att ta sitt eget kall på allvar. Inte att ifrågasätta andras väg eller livsval. Jag tror att ju djupare vi vågar möta oss själva desto tydligare kommer vi att se att vi alla kommer från samma källa.   Olle Carlsson arbetar som präst i Svenska kyrkans mest välbesökta församling, Katarina. Han är författare till ett flertal böcker om andlighet och tro, församlingsutveckling, daglig bön och sin egen resa ur alkoholmissbruk och har utvecklat Livsstegen en egen och modern tolkning av tolvstegsmetoden. "Det måste vara svårt att förnya en församling där allt man gör kan användas emot en. Olle Carlsson har skrivit en kyrkorysare om Katarina församling. Man häpnar över vilka metoder människor kan ta till för att göra livet surt för sina fiender." - Maria Schottenius, DN, 16 december 2019.