Augusti 1943: I den förtvivlade situationen i ett japanskt krigsfångeläger vid Dödens järnväg i Burma hemsöks kirurgen Dorrigo Evans av sin kärleksaffär med sin farbrors unga fru två år tidigare. Medan Dorrigo kämpar för att rädda männen i sitt förband från svält, kolera och misshandel får han ett brev som kommer att förändra hela hans liv.

Richard Flanagans brutala och vackra roman är en berättelse om de många skepnader kärlek och död kan ta, om krig, sanning och förlust. Historien bygger på Flanagans fars upplevelser från andra världskriget då Japan ville göra det till synes omöjliga: bygga en järnväg genom djungeln från Bangkok till Burma. Av arbetskraften - allierade krigsfångar och andra slavarbetare - dog omkring 100 000 män medan järnvägen drogs.



RICHARD FLANAGAN, född 1961 och bosatt på Tasmanien, är en av Australiens främsta författare. Han har tidigare utkommit med fem romaner som belönats med flera litterära priser. Flanagan är utgiven i 26 länder.

"Den smala vägen mot norr är en mångbottnad roman, som beskriver det inferno som de australiska krigsfångarna fick genomleva när de med livet som insats piskades att röja och bygga järnvägen. Men den handlar lika mycket om drivkraften att överleva, om ära och heder och om villkor för kärlek och trohet."

Bengt Annebäck, Nerikes Allehanda

"en sorts mångbottnat panorama över mänskligt lidande, kärlek, grymhet och nåd, långt ifrån mer handfasta krigsskildringar. [...] lättläst och fängslande."

Mårten Sandén, BTJ

"Richard Flanagans Bookerprisbelönade roman Den smala vägen mot norr flyter iland som en flaskpost från det förflutna [...] Vissa romaner är skrivna med en ton som säger att detta är en bok som författaren måste skriva. En berättelse som inte går att runda i ett författarliv. Den smala vägen mot norr är en sådan roman"

Kristian Ekenberg, Dalarnas Tidning

"Romanen erhöll Man Bookerpriset 2014 och är på många vis en ovanlig krigsskildring. Den handlar lika mycket om kärlek, oftast förlorad, som om de umbäranden fångarna genomled. [...] Stilen är lågmäld, inte sällan poetisk i sitt anslag. Flanagans beskrivningar är omsorgsfulla, livet i fångenskapen skildras detaljerat och sinnligt, vilket gör att flera av avsnitten från fånglägret är rent otäcka. [...] Flanagan har skrivit en vittnesroman vars främsta syfte är att hålla det som hände undan glömskan.
Claes Wahlin, Aftonbladet

"Vissa år vinner mycket bra böcker det här priset, men i år har ett mästerverk vunnit det."

Bookerprisordföranden, 2014

"Enastående och övertygande [...] En storartad studie av vad det innebär att vara en ond människa och en god människa i samma kropp."

The Guardian

"Hans lågmälda, ihållande stil är många gånger outhärdligt stark [...] En klassisk krigsroman av en författare i världsklass."

Washington Post