Detta är den femte boken om kriminalinspektör Elina Wiik. Det är mars 2005. Elina återvänder till Västerås och sitt arbete på polisen där, trots en antydan om en ny tjänst hos rikskrim. Det är i alla fall hennes intention ända tills hon står innanför polishusets dörr. Då fattar hon ett nytt beslut – hon vänder tvärt, öppnar dörren och ger sig iväg på en lång resa med bil genom Europa.

Hon hamnar slutligen i Italien, närmare bestämt i den lilla staden Monte Angelo i Tarantobukten. Där finner hon platsen där hon bara kan vara, och vandra i de vackra bergen, som omger staden. Det är också på stranden nedanför Monte Angelo hon möter kärleken, eller kanske snarare den våldsamma passionen. Hon blir blixtförälskad och inleder ett förhållande med Alex Niro, en man som tillfälligt bosatt sig i staden. De umgås varje dag, men en av dessa vackra dagar beger hon sig till huset där han bor och finner dörren olåst. Där innanför ligger Alex död, mördad, i en stor blodpöl. Elinas liv slås i spillror.

Hon återvänder till Sverige, där hon efter ett nervsammanbrott skrivs in på sjukhus. Efter ett par veckor på sjukhuset upptäcker hon att hon blivit gravid under vistelsen i Monte Angelo.
Elina bestämmer sig för att föda barnet, en flicka – Minna. Men vem var Alex Niro, mannen, som också är far till hennes barn, och varför ville någon mörda honom? Vem – eller vilka – är hans mördare? Hon erinrar sig blicken hon mötte från en flicka under gatlyktan på piazzan en regnig natt. Det fanns något i den. Det är nu Elina börjar jakten på svar och på den eller dem som mördade hennes älskade. En ny lång resa, som leder henne på allt farligare vägar, där hon tvingas passera många gränser, inte minst för sig själv, på väg mot sanningen.

En mycket spännande fortsättning på berättelsen om Elina Wiik, som kanske visar att hennes resa bara har börjat.