”Älskade tolvåriga jag, helst av allt skulle mitt tjugofemåriga jag vilja stå med dagens vishet där vid din sida och stolt titta på när du, gång på gång, fick små cancersjuka barn att le och skratta. Hur du offrade varenda cell av dig själv för att se andra må bättre, även om du fysiskt fick slita desto mer. Mitt tjugofemåri- ga jag vet hur du har kämpat för att glädja, uppmuntra och stötta människor längs din väg. Den ständiga jakten på intensiv glädje i livets slutskede. Mitt tju- gofemåriga jag skulle stolt vilja krama dig varje gång du hållit något annat barns kräkpåse och klappat med din hand på cytostatikamärglade kroppar.“ Erik föddes med Wiskott Aldrich Syndrome. Det är en ärftlig, ovanlig och dödlig immunbristsjukdom som bara drabbar pojkar. Han vårdades på det enda ställe där man hade en gnutta kunskap om en sådan typ av sjukdom – en avdelning för barn med cancer, trots att det inte var cancer han led av. Men det här är inte bara en berättelse om en svår sjukdom. Det är en berättelse full av liv. En historia om hur man tar sig igenom livets mörkaste partier och hur man lär sig att vända sina brister till fördelar. Genom Eriks ögon får vi ta del av en värld kantad av tvivelaktiga läkarbeslut, starka familjeband och död. Med ett ärligt och berörande språk berättar han om uppslitande episoder ur sin uppväxt, men låter oss också möta de människor som funnits där och ingett hopp och trygghet. Det här är en bok som inte väger särskilt många gram, men erfarenheten som ligger bakom väger flera ton och förmedlar en historia som få människor tvingas uppleva under en hel livstid. Erik Ståhl, född 1986, arbetar idag som föredragshållare och inspiratör i hela Sverige. Genom sina uppmärksammade föredrag lär han oss människor att se livet med andra ögon – och att njuta så länge vi varar. www.erikstahl.se