Friherren Gustaf Adolf Reuterholm (1756–1813) blev efter mordet på Gustaf III förmyndare för hans son (Gustaf IV). Han styre i praktiken Sverige, införde ett polisvälde och lät bl.a. upplösa Svenska Akademien. Tvingades lämna landet då kungen blev myndig 1796.

Enligt uppslagsverken är Reuterholm "en småskuren, avundsjuk och långsint natur, egenskaper som skulle förkväva hans svärmeri för 1700-talets stora idéer och göra honom till en despot." Epitetet despot fick han under de fyra år (1792–96) han i praktiken styrde Sverige. Hans titlar var anspråkslösa, men hans inflytande avgörande.
Han är inblandad i de flesta av tidens osannolika intriger: de milda domarna mot Gustav III:s mördare, mörkläggningen av polisutredningen och utrensningen av gustavianer. Han låg bakom den skandalomsusade spionrättegången mot Armfelts älskarinna Magdalena Rudenschöld, där statskuppsrykten blandades med alla detaljer från sängkammaren. Han suspenderar hela Svenska Akademien och han har kontakter med den franska revolutionära regimen i Paris, där han vistades revolutionsåret 1789. Han fortsatte organisera den hemliga polisen som fungerade inte helt olikt östtyska Stasi.
När han tillträdde stod hela den svenska eliten och bugade inställsamt mot honom. Det finns platsansökningar som är skrattretande lismande. Han genomförde en rad populära åtgärder, som att man inte behövde buga för kungligheter, han införde också hastighetsbegränsning för vagnar i Stockholm (vilket ansågs progressivt).
Alla negativa omdömen om Reuterholm kan helt enkelt inte vara sanna. Bilden av honom är att han är inkompetent, okunnig och i samtliga mänskliga hänseenden helt hopplös. Ändå styr han landet.
Dessa fyra år av maktutövning är i fokus i boken, där John Chrispinsson söker ge en mer rättvisande bild av Reuterholm.
1796 flyr han Sverige. Han försöker göra politisk comeback ett par gånger, men misslyckas. Gustaf Adolf Reuterholm är så föraktad att han gömts undan. Men han är tämligen typisk för sin tid, en tid med överraskande många likheter med vår egen.

G. A. Reuterholm nominerades till Årets bok om svensk historia.