Rachel är en framgångsrik lärare och författare i Philadelphia som närmar sig det magiska fyrtioårsstrecket. Efter att förhållandet med Sam sakta men säkert kvävts ihjäl av arbete och stress, finner hon sig plötsligt ensam och tom.   Rachel bestämmer sig för att hälsa på syster Beth som bor i en liten stad i Pennsylvania. Beth har ett lätt mentalt funktionshinder. Hon får hjälp av ett professionellt team men klarar sig på egen hand i en liten lägenhet. Hon har till och med haft kortare anställningar och skulle säkert vara fullt kapabel att ha ett liv och en vardag som de flesta – om hon hade velat ha det så. Men det vill inte Beth. Hon vill göra det hon älskar mest: Hon vill åka buss och prata med människor.   Under en hel dag åker Rachel buss tillsammans med Beth. Dagen fylls av filosofiska samtal om livet och möten med människor på väg åt olika håll. En av chaufförerna kallas professorn. Han citerar William Blake och säger att man kan se världen genom ett sandkorn. En annan, Jacob, hade en nära döden-upplevelse under en operation och ser varje ny dag som en gåva. Rodolpho är vacker som en gud ...    Det går upp för Rachel hur mycket hon förlorat av glädje och närvaro under sin karriärsjakt, och hur familjen har försummat Beth och inte tillåtit henne vara den hon är i förhoppning om att de ska kunna göra hennes liv så ”normalt” som möjligt.    Innan Rachel har satt sig på planet tillbaka till Philadelphia har hon givit sitt löfte till Beth att tillbringa ett år med henne på bussarna.    Åka buss med min syster är både tankeväckande och upplyftande. Det är en rolig och varm bok om att hitta tillbaka till det meningsfulla i livet, att acceptera sig själv och respektera andra människors olikheter. Rachel Simons resa på bussarna med sin syster Beth blir till en universell berättelse om att njuta av livet och våga vara sig själv.