Med stor subtilitet och kritikerframgång har Éric Chevillard lekt sig igenom genre efter genre, tagit isär dem och plockat ihop dem igen på nya, oväntade sätt - socialromanen, äventyrsberättelsen, biografin, självbiografin och sagan. I Rödöra, som är hans trettonde och tillgängligaste roman, står reseskildringen i fokus för intresset.   En fransk författare - på ett ställe kallad Éric - blir inbjuden till Mali för att skriva. Han är till en början motvillig och rädd inför mötet med den främmande kontinenten. Ännu på flygplatsen undrar han om inte det verkliga äventyret vore att avstå från resan. Besvikelsen blir därför stor när Afrika varken är så främmande eller farligt som han föreställt sig hemma i länstolen. Inget värre händer än att hans öron rodnar i solen, försåvitt det inte är av skam över den egna naiviteten. En fantasibild skymmer mötet med det verkliga Mali - ända tills han kommer hem och strax ikläder sig rollen av den vittbereste Afrikaexperten, som inte försummar något tillfälle att föra in samtalet på sina resor. Med stor underfundighet plockar Éric Chevillard isär den klassiska reseskildringen. Kvar blir något som är lika löjligt som sant mänskligt.   Exakt mitt i romanen berättas sagan om Banta och sköldpaddan. Den förfärlige jägaren Banta är savannens gissel, och till slut håller djuren krigsråd för att komma på ett sätt att bemöta honom. Lejonet, ormen och elefanten kommer alla med undanflykter; den enda som är modig nog att konfrontera Banta är den lilla sköldpaddan, som hänför Banta med sitt koraspel. Banta låter sköldpaddan leva och tar hem honom för att roa barnen. Alla tycker att den spelande sköldpaddan är så märkvärdig att Bantas fåfänga väcks. Han bestämmer sig för att visa upp sitt fynd för kungen. Väl inför kungen ger sköldpaddan inte ett ljud ifrån sig, varpå det uppretade majestätet beordrar den bedräglige Bantas avrättning. I dödsögonblicket hör Banta svagt hur sködpaddan slår an sin kora och förstår att han blivit överlistad - savannens djur är fria från sitt gissel.       Rödöra präglas av en godmodig ton, en vaken och humoristisk blick för den egna löjligheten. "Éric Chevillard om någon visar att äventyret alltjämt är möjligt." BLM"Det är Chevillard av renaste märke. Med kläderna på dyker man rätt ner i magin hos ett av de mest egenartade författarskapen i samtida fransk litteratur." Télérama